Big boys having fun

Idag blev jag utkörd på promenad av min mamma. Eller hon tyckte det var passande när jag skulle hälsa på Emil att jag kunde gå hem, ca 3 km och det var ungefär -10 ute. Dessutom börjar jag bli förkyld och har ont i halsen, men mor min sa bara "så länge du inte har feber så kan du gå".

Jag fick kaffe hos Emil. Vi tittade på ett avsnitt av American Dad, och så fick jag träffa mina bästa pojkar någonsin! Ja, Emil räknas så klart in där. Men så var Herman, Micke, Fredrik och Patrik också där. Gud vad jag saknar Fredrik och Patrik i Umeå, det känns tomt när de inte är där längre, och inte sjunger när man lagar mat.

Herman spelade Nintendo Wii och Patrik tittade på.

Fredrik och Micke spelade gitarr på datorn.

Det var vacker ute, rimfrost i träden och alldeles vitt.

Ja, det var inte så farligt att gå, och jag känner mig frisk i själen. Eller rätt så frisk i själen. Det var skönt ute, även fast det var kallt.

Big boys having fun - USCB Allstars

Min vän Malin

Imorgon ska jag träffa Malin, hon är verkligen en av mina bästa vänner. Efter att ha känt varandra i 20 år, så har vi gått igenom mycket. Vi vet att vi mår bra i varandras sällskap, och jag vet att hon finns där oavsett.

Imorgon hoppas jag att hon kan prata igenom allt med mig, om vad jag håller på med, och vad jag vill i mitt liv.

Malin, du har mitt hjärta.

The name of the game

Jag hatar spel. Inte sällskapsspel. Men det andra spelet. Jag hatar det så mycket att jag överväger att bojkotta boken "Spelet" av Neil Strauss, även fast jag har den hemma och har tänkt att läsa den. Men nu vet jag inte längre...

Jag har pratat med vänner om det. Och jag hatar det, och de hatar det, men ändå så verkar det fortsätta vara så. Raka rör, är det inte vad man brukar säga? Och mår inte alla bäst av det? Tydligen inte, vi ska vänta med att svara på sms, vi ska inte vara otillgängliga, oberoende och helst inte visa allt för mycet känslor, vi ska spela ett spel.

Det här är ett stycke som kommer från Spelets hemsida.

MOTTAKTSTEKNIK – subst: en teknik som används för att väcka eller öka attraktion, på så sätt att en man ger en kvinna signaler om att han inte är intresserad av henne, följt av signaler om att han är det. Detta förlopp kan utspelas på några få sekunder – till exempel genom att mannen fattar kvinnans händer och sedan släpper dem som om han ännu inte litar på henne – eller under längre tid, till exempel genom att mannen är väldigt trevlig under ett visst telefonsamtal men sedan väldigt reserverad och korthuggen i telefonen nästa gång.

Det kanske inte är aktuellt direkt. Och är det inte som man brukar säga:
"Don´t hate the player, hate the game"

Lyckan att få vara faster

Från igår tills idag så var vi barnvakt till min brorsdotter. Det var faster som gällde för hela slanten, för jag är ju inte hemma så mycket. Hon skulle sova med mig, men i slutet ändrade hon sig för att jag inte ville gå och lägga mig direkt. Men så i morse när hon vaknat, så frågade hon min mamma "har faster fått frukost på sängen någon gång?" och min mamma svarade "jo, det har hon fått". Då hade Felicia, fasters gullunge, frågat "kan jag få ge frukost på sängen till faster?" Det fick hon. Efter kl 9 någon gång väckte hon mig med en bricka med en macka på. Mamma kom efteråt med ett glas juice.

En av mina absolut bästa mornar.

Juldagen, är det julens mest spännande dag?

Det var utgång igår, hemvändarkväll på Ferrum, som är ett hotell/uteställe i Kiruna, för er som inte vet. Ja du, det var rätt intressant... Jag var med Malin och Therese, och vi lovade varandra att vi inte ska bli ovä'nner, vi var ju fem från början och nu är det bara vi tre kvar. Malin är ju min äldsta vän, vi har ju 20-års jubileum i år. Ja, det var ju inte det intressanta, utan något som var bra. Det intressanta var väl allt annat... man träffar gamla vänner, gamla klasskompisar, gamla bekanta som helt plötsligt har fått charm.

Och jag träffade den där herren som skrivit god jul-sms till mig. Men det var liksom inget där, så jag spelade bort hans pengar på blackjack, men han får skylla sig själv faktiskt. Han sa att jag skulle fortsätta spela när han gick för att hämta mer pengar, och jag sa faktiskt innan att jag inte kan spela blackjack. Men jag fick hänga med hans kompis lite, och vi bytte nummer, för att kanske göra något när vi båda är i Umeå igen.

Idag har jag bara vilat, varit till mina morföräldrar och fikat, och åkt bil till Jukkasjärvi en sväng. Och nu på kvällen är vi barnvakter åt Felicia, och det är bara faster för hela slanten, jag har ingen lugn stund alls. Hon ska sova med mig också, men jag är van... hehe... Det säger jag. Hej!

Jul jul, min kanske inte strålande jul...

Datorn här hemma i Kiruna har kraschat, vilket känns minre kul. Jag sitter nu vid min pappas gamla laptop, som är sjukt slö och har bara Windows 2000 installerat. Men nåväl, det ska väl funka i alla fall. Tills den andra är lagad, jag hoppas att det blir snart, med tanke på att jag ska skriva skolgrejer under jul.

Min julafton var bra. Inte som vanligt, då vi hade klappöppning innan maten. Jag fick lite fina grejer, bland annat 3 st skivor av Emil. Yey! Det var en hard-to-get American Nightmare-skiva, en Outlast-skiva och David Sandströms första på svenska som jag trånat efter länge. Emil hade lagt bud på den på auktion, men förlorat i sista stund. Då hade han mailat till ägaren och sagt att han ville ha den, då han skulle ge den i julklapp till hans bästa vän som verkligen verkligen ville ha den. Emil fick köpa den. Om personen som ropat in skivan blev arg, det förtäljer icke historien. Men Emil, han är min bästa vän, och nu känns det ännu mer definitivt när han ansträngt sig så. Och snart flyttar han till Stockholm, det känns trist.

Jag fick två böcker om Mindfulness också, som handlar om medveten närvaro i nuet. Det är en sjukt bra grej, jag har fått såna övningar från min terapeut.

Jag fick träffa min släkt igår, min morbror och hans familj, min bror och hans familj, och speciellt min brorsdotter. Min kusin Sanna var också här, jag har inte träffat henne på aslänge. Hon bor i Norge nu, med sin norske pojkvän och i maj ska de ha barn. Sannas mage hade börjat puta lite och var hård. Lilla Sanna, min lillkusin ska bli MAMMA! Det känns lite galet, men jag är så glad för hennes skull. Hon är lycklig, hon har funnit sin plats. Och jo, jag är avundsjuk. Det kändes mer definitivt när vi pratade igår. Jag vill också hitta min plats, jag vill hitta det som gör mig lycklig och det som jag mår bra av. Och slippa det här svarta hålet inom mig...

Ikväll blir det utekväll med Malin och Therese. Hemvändarkväll på Ferrum. Jag undrar om en viss man ska dit, han smsade god jul igår. Det var oväntat.

Ny mobil och alla problem som kommer med det.

Jag är en person som håller fast vid saker. Jag har separationsångest, kan man säga. När jag var liten, så sparade jag på allt. Det finns en rolig anekdot angående detta: det var någon slags leksaksinsamling till barnhem i någon öststat, jag tror det var Ryssland, jag gillade mina saker och hade väldigt mycket saker för jag vägrade slänga något. Så när min mamma sa att jag skulle ge något åt de stackars barnen, så gjorde jag en utgallring. När jag var klar, så hade jag två stycken gummiinsekter framför mig, en fluga och en spindel. Hah, det var det enda jag kunde tänka mig att ge.


Och var leder det när jag skaffar en ny mobil? Jo, jag har svårt att skiljas från den gamla. Mestadels för att i den gamla finns sms som jag vill ha kvar. Bilder och musik, det är lätt att föra över. Men jag kan inte skiljas från mina fina sms. Men det tar ett tag att komma över den gamla, och innan jag har fått ordning på den nya. Inställningar, musik, bilder osv. Så just nu går jag omkring med båda mobilerna.



Såhär ser den ut förresten:

Jag har förresten glömt min foundation i Umeå. Även fast jag är säker på att jag packade ner den. Ett tag övervägde jag att jag inte kan gå ut, varken ikväll, eller juldagen, eller fira julafton. Sedan såg jag att Domus har öppet ett litet tag imorgon, så jag får köpa en budget-foundation, tills jag kommer hem.

Ikväll ska jag iväg med gulle-Malin till Elli och Johan en sväng. Det kan bli trevligt!

Först ut...

Okej. Jag vet inte vad jag har gjort, jag har kanske sålt min själ och fixat en blogg. Jag har väl fått en del påtryckningar om att jag borde skaffa en, och nu när jag inte är en så flitig helgon-användare där jag brukade skriva dagbok så tänkte jag "ja vad fan, jag skaffar väl en blogg då". Sådär lite sent kanske.

Men mycket ändras. Bara det att jag skaffade en blogg. Och jag är kanske lite annorlunda, i alla fall musikmässigt. Jag ville egentligen att bloggen skulle heta "det snurrar i min skalle" efter Familjen-låten, men det var taget och jag hittade synonymer. Elektronisk musik är mitt nya. Sedan hämtade jag inspiration från Simon & Garfunkel-låten "The only living boy in New York".

Well well... det var mitt första inlägg. Jag ska skriva senare, om min nya mobil och om allt problem med att skaffa en ny mobil. :)