The telephone call

Efter några dagars ignorerande av honom, så ringde min samiska fling igår! Han var på fest i Lannavaara, hälsade tydligen på sina kusiner i Soppero. Jag vet inte om det var Övre eller Nedre Soppero, men what the fuck, det spelar ingen roll. Han frågade om jag är hemma till veckan, om vi kunde ses, jag var stark och sa "vi får se". Han frågade om kakorna, jag sa att de redan var uppätna. Han frågade om jag kunde baka nya, jag sa "det beror väl på om du är snäll".

Nåja, jag åkte skidor igår med Emil. Jag har inte åkt skidor sedan... ja... jag tror faktiskt det var på högstadiet sist. Det är omkring 10 år sedan. Det var faktiskt rätt tråkigt, bra motion men rätt tråkigt. Vi tog 4 km-spåret, Emil föreslog att om vi börjar åka några gånger i veckan så kan vi snart åka 9 km-spåret. Jag är kanske inte helt övertygad...

The telephone call - Kraftwerk

Halsband (nej här blir det ingen låttitel)

På allmän begäran, här är halsbandet jag köpte. Med den samiska symbolen för jungfru Maria.

Happy together

Idag fick jag mitt försenade påskägg av Emil. Han kunde inte ge det tidigare, för något som var lokalproducerat hade inte blivit klart i tid. Först fick jag välja 10 st chokladpraliner på Kaffe- och thebutiken här i Kiruna. Men det var inte chokladen som var försenat, utan i påskägget fanns ett usb-minne där han fixat ihop en banner till min blogg. Eller han hade anlitat sin vän och designkillen Mikael att göra den. I love it! Kolla här ovan.

Tack Emil. Det var en väldigt fin present. Du är så snäll och omtänksam.

När vi ändå var på stan, så kilade jag in på Wennbergs och köpte ett halsband jag tittat ut igår. Jag fick pengar av min faster när hon hälsade på, och jag skulle spendera dom på något roligt, sa hon. Så det blev ett silverhalsband, och hänget är den samiska Maria-symbolen. Lite kristet, men what... den är jättefin!

Och Camilla, Emil är motsägelsefull, när han gick 9an hade han rosa hår! ROSA! Han som säger att det är så fult med rosa...

Happy together - The Turtles

Alone again

Jag har gjort om sidan, ännu en gång. Men nu är jag nöjd, ett tag i alla fall. Min mamma klagade på mig här för några dagar sedan, och sa att jag inte ska skriva blogg när allt bara är negativt.

Idag fick jag ett sms, av någon som står mig nära, eller har stått mig nära. Men jag tror inte riktigt det var till mig. Det var liksom inget personligt som fick mig att fundera, utan mer att han skulle ringa senare och han avslutade med puss. Men han ringde senare, det var nog mest för att han eventuellt råkat skicka fel. Men jag frågade inget. Tidigare stod vi varandra nära, vi pratade varje dag och vi hade väl något ihop. Men vi gled ifrån varandra... Men jag tänkte alltid att jag har kvar honom. Det är dumt att tänka så, jag måste ju låta honom gå vidare i sitt liv. Och nu har han nog gjort det... och kvar är jag... Jag känner mig ensam!

Jag har gett lappkillen en sista chans. Det är nu eller aldrig. Han vet ju förstås inte om det, det kanske skulle sätta press på honom. Men det är sista chansen nu. Vi skulle ju ses förra helgen, men en viss sak fick mig att bli arg och mest ledsen. Vi sågs inte. Men han ringde senare. Nu är det upp till honom, han får visa lite känslor. Jag vet inte, men varje gång jag inleder något med en samisk kille så blir det samma sak! Den "gamla" lappkillen gjorde samma sak. Vi bestämde en massa saker men han bangade varje gång det drog ihop sig.

Nej, nu ska jag gå och fixa mina ögonbryn. Idag insåg jag att de kanske är lite väl tjocka och naturliga, lite tillfixning behövs. Glad påsk.

Alone again - Calexico & Nicolai Dunger

This way

Uhuuuh, jag känner mig ynklig och så liten ikväll. De senaste dagarna har varit ett litet bakslag, och vad kan göra det värre? Jo, surfa runt på Facebook, spionera på folk och så. Klart man mår värre av det, jag känner mig långt borta från allt. Jag känner mig ensam och allt sånt där. Även om jag hade varit i Umeå, så hade jag känt mig ensam. Jag vet inte längre vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet inte ens om mina planer kommer att göra mig lyckligare. Det känns inte ens så kul längre, ingenting känns kul. Jag misslyckades t.o.m med min bakning idag. Mina choklad-apelsinmuffins smakade mest apelsin, och mina chocolate chip cookies blev för hårda. Mina kakor som jag muta lappkillen med. Kakorna han skulle äta och tycka "åh det här var gott, klart jag vill vara med Jenny" men nu kan han i princip döda mig genom att kasta en chocolate chip cookie på mig. Ingenting går vägen för mig just nu!

Jo jo, men mitt ignorerande av honom gick ju vägen. Förra fredagen, när jag fick svar en vecka efteråt, bestämde jag mig att inte svara på flera dagar. I tisdags så fick jag ett sms av honom, han frågade vad jag gjorde. Så resultat gav det. Men det känns kanske inte heller så kul. Vi ska ses på lördag i alla fall, jag kanske hinner baka om kakorna. Så de blir perfekta, så jag blir perfekt och vi blir perfekta och kan leva lyckliga resten av livet. Äh, vad fan...

Igår tänkte jag på fina och roliga sätt jag blivit uppraggad på. En egotripp var ju killen som frågade mig "om jag inte var tjejen med de jättesnygga tatueringarna från NH". Men en av mina favoriter är absolut killen som jag dissade en hel kväll, när jag skulle gå så kom han fram för tredje gången och sa "jag måste säga det här, hej jag heter Björn och jag tycker inte att du ska gå". Vi gick hem till honom på efterfest sedan, han tände ljus och satte på lugn musik. Innan hans kompisar kom. Sedan somnade han, och det blev inget mer. Men han var ju 5 år yngre också.

Nä, jag tror jag ger upp. För dagen i alla fall. Imorgon kanske allt känns bättre. Jag kanske inte känner mig så liten, utanför och bortglömd. Jag kanske tar mig i kragen och gör något, som bakar de där perfekta kakorna.

Och jag kanske tar mig i kragen och ändrar bloggfärgerna till de bästa. Emil klagade idag på den och sa att jag inte kan ha rosa detaljer för rosa är fult. Jag blev lite sur på honom. Men nu blev den lite lila-aktig. Jag är inte nöjd. Jag är inte nöjd med så mycket...

This way - Dilated Peoples feat Kanye West

Cupid´s victim

Jag måste erkänna att jag är lite småförälskad i Ola. Hahaha.

Hahah.

Cupid´s victim - Tiger Army

Until death comes

Idag har jag varit på begravning, usch det var hemskt. Jag grät också, och det som gjorde mig mest ledsen och gjorde mest ont i mig var att se hur ledsen Emil var. Samtidigt som jag tänkte på hur lätt ett liv bara försvinner och så många saker runt omkring som också bara försvinner när någon dör. Jag tänkte på min farmor, och hennes begravning för snart 9 år sedan, och hur ledsen jag var då. Jag ville finnas där för Emil, och hedra både honom, hans familj och hans mormor som begravdes. Min mamma tänkte nog detsamma, och vi satt tillsammans i kyrkbänken ganska många rader längre bak från familjen. Jag hatar verkligen begravningar, det gör mig så ledsen och jag tänkte att jag aldrig mer vill gå på en begravning. Det är egoistiskt att säga, för många kommer dö under mitt liv. Men på något sätt hade jag hellre velat begravas innan dom. Hur ska man klara av att begrava sina föräldrar, och sin kära? Fast det är nog värre att tvingas begrava sitt eget barn...

Det är en sån där lågmäld dag nu, jag tänker för mycket. Jag lunkar fram och håller på att fixa i mitt gamla rum. Mina föräldrar har åkt till stugan, och jag ska vara ensam under helgen, vilket kommer bli fantastiskt skönt. Ikväll ska jag antingen lägga mig på soffan eller sängen och mysa med film, chips och så.

Och jag tänker på någon som totaldissade mig i en hel vecka. Efter att vi sågs förra torsdagen, där han sa fina saker som "det är så skönt att ha dig nära" när han kramade mig, så trodde jag att det var okej att byta ut kram till puss i sms:et. Tydligen inte, tydligen inte. Han svarade inte på en hel vecka. Idag fick jag svaret, och han skrev bara kram. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu... så Emma och Cammy, om ni vill boka resa upp hit så är ni välkomna! ;D

Imorgon förresten, imorgon ska jag gå på Andra Chansen. Ja ni vet, det är i Kiruna det händer nu när Melodifestivalen är här! Hahahahaha.

Until death comes - Frida Hyvönen (ja, det är ett helt album, men det är ett passande namn för dagens inlägg och när det gäller albumet så; I love it!)

Packed like sardines in a crushed tin box

Fy fan vad man samlar på sig! Jag har så mycket saker att jag drunkar i allt, och det värsta är att jag vill inte slänga så mycket för kanske... kanske behöver jag det någon dag. Det gäller för det mesta kläder, fy fan vad jag har kläder. Och jag vill inte slänga min fina 50-talsbyrå. Släpet kommer att vara fullt, jag bävar för det... jag vill inte.

Och i torsdags.... japp, han ringde. Jag hälsade på honom i hans andra-handslägenhet, så Cammy, du behöver inte komma och sticka honom med gaffeln... :) Men... det finns alltid ett men, det är väl att nu har han inte hört av sig igen...

Packed like sardines in a crushed tin box - Radiohead