Alone again

Jag har gjort om sidan, ännu en gång. Men nu är jag nöjd, ett tag i alla fall. Min mamma klagade på mig här för några dagar sedan, och sa att jag inte ska skriva blogg när allt bara är negativt.

Idag fick jag ett sms, av någon som står mig nära, eller har stått mig nära. Men jag tror inte riktigt det var till mig. Det var liksom inget personligt som fick mig att fundera, utan mer att han skulle ringa senare och han avslutade med puss. Men han ringde senare, det var nog mest för att han eventuellt råkat skicka fel. Men jag frågade inget. Tidigare stod vi varandra nära, vi pratade varje dag och vi hade väl något ihop. Men vi gled ifrån varandra... Men jag tänkte alltid att jag har kvar honom. Det är dumt att tänka så, jag måste ju låta honom gå vidare i sitt liv. Och nu har han nog gjort det... och kvar är jag... Jag känner mig ensam!

Jag har gett lappkillen en sista chans. Det är nu eller aldrig. Han vet ju förstås inte om det, det kanske skulle sätta press på honom. Men det är sista chansen nu. Vi skulle ju ses förra helgen, men en viss sak fick mig att bli arg och mest ledsen. Vi sågs inte. Men han ringde senare. Nu är det upp till honom, han får visa lite känslor. Jag vet inte, men varje gång jag inleder något med en samisk kille så blir det samma sak! Den "gamla" lappkillen gjorde samma sak. Vi bestämde en massa saker men han bangade varje gång det drog ihop sig.

Nej, nu ska jag gå och fixa mina ögonbryn. Idag insåg jag att de kanske är lite väl tjocka och naturliga, lite tillfixning behövs. Glad påsk.

Alone again - Calexico & Nicolai Dunger