People are strange - The Doors

Om jag någon gång får barn, så ska jag lära dom att inte engagera sig så mycket, att inte ha för stora förväntningar. Speciellt inte på andra människor. Människor är ett konstigt släkte och för det mesta blir man bara sårad, eller arg. Just nu är jag ganska less faktiskt, är det inte problem med arbetskamrater så är det något med "det andra könet". Jag vill inte ha ont i hjärtat.

Dagens...

Daxis den 10/7 kl 21.någonting

DAGENS HUMÖR: Tyvärr är jag lite off, lite dämpad och inte alls så sugen...
DAGENS KLÄDSEL: Först mina arbetskläder (skjorta, scarf, byxor och jacka), och sedan blev det mina nya kortare jeans, grå t-shirt och svart kofta.
DAGENS HÅR: Långt och någon lock på sidan för det är lite fuktigt ute.
DAGENS SMINK: Solpuder och mascara.
DAGENS VÄDER: Mulet men lite blått.
DAGENS HÄNDELSE: Jobb typ... med en massa skvaller som hann spridas när jag var ledig, vilket gjorde att två arbetskamrater retades med mig. På skoj. Hur som helst var det ändå roligt.
DAGENS LÅT: Smala Sussie - Newfound lover
DAGENS VILL HA: Lammkött? Haha.
DAGENS SAKNAD: Jag saknar bra svar på ett beslut jag måste fatta.
DAGENS ROLIGASTE: Jag grattade min kusin Sanna på 21-årsdagen och samtidigt sa jag en smaskig grej till henne, och hennes svar på det var så jäkla roligt att jag skrattade länge. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.
DAGENS FAVORIT: Mina jobbarkompisar.
DAGENS KÖP: Fika till mig och Jean när vi väntade på att stämpla ut.
DAGENS GODIS: Fikat jag delade med Jean.
DAGENS ORD: Svett. Hahahaha. Ett kanske lite intern grej, hänger ihop med det min kusin Sanna sa. I och med att jag jobbar med hennes kompis så blev det en hel del prat om det.

Ta en för laget

Festivalen är förbi, och även en till helg försvann bara sådär. Tiden går så fort när man jobbar, jag hinner inte med något alls förutom att jobba. Som tur var, så var jag ledig under festivalhelgen. Det var faktiskt roligt, eller fredagen var hur bra som helst medan jag var trött och seg på lördagen. Jag orkar inte längre som jag gjorde för några år sedan, jag tror jag börjar bli gammal.

Och vad hände då? Träffade jag de där männen? Ingen av mina lappkillar såg jag, ingen alls! Det var lite snopet, jag hade velat se dom i alla fall. Spionera lite från sidan om. Men den där killen som jag var på dejt med, han råkade jag springa på. Vi gav varandra en kram, vi pratade lite, han frågade en del, saker som har hänt efter vi sågs sist. När vi skildes åt fick jag en puss på munnen, och några dagar efteråt fick jag ett mail på facebook av honom. Men jag är rätt oberörd, jag har kommit över det, han var ingen gentleman och han var faktiskt inte så snygg som tidigare.

Min åldersnoja har framträdit mer under den här helgen. Den här helgen som jag dessutom jobbade, men hade tid att gå på fest också. Egentligen var jag inte sugen, jag hade ingen lust men jag fick mina egna ord i ansiktet "ta en för laget", som jag brukar säga till Tina och Cecilia när vi jobbar. Jag hade ju också tjatat ett tag på att vi borde gå ut, så det var bara att klä på sig efter jobbet. Vi var på en inflyttningsfest hos två tjejer, och typ alla på festen är omkring 20. Värst var det när jag pratade med en tjej och hon visar sig vara född 1990! 90-talet alltså! Men det var roligt på festen, jag träffade flera bekanta och det fanns en del söta små pojkar (= ögongodis). Vi avslutade med att dra till Mommas, och deras klientel är äldre. Så jag hamnade mellan två världar, mellan de som var född i slutet av 80-talet och de som är 40+. Men jag hade trevligt, jag hade mycket trevligt även om jag inte sov mycket under natten. Jag tror jag hann med 2 timmar allt som allt... så min jobbdag var rätt lång, jag var aptrött och dessutom lite bakis. Tina och Jean retade mig, med all rätt. Jag får skylla mig själv, så länge jag kan komma med skvaller.