tisdag 7 oktober 2008

Han snurrar i mitt huvud

På något sätt tycker jag att det är tråkigt att lukten av honom börjar försvinna från min kudde. Jag tyckte det var tråkigt att jag inte orkade gå ut i helgen, gå på samma fest som honom. Men jag var förkyld och hängig, förkyld blev jag av honom. Det är lite ironiskt ändå, hans förkylningsbaciller gjorde att jag inte kunde träffa honom. Äsch, jag kanske inte tycker något egentligen. Jag kanske bara tycker om närheten som jag fick av honom, jag har kanske återfallit i mitt bekräftelseberoende.

Min vän C i Sthlm var uppe i Kiruna under helgen, och ville ha med mig ut. Hon frestade med att han skulle vara på festen. Jag sa att jag inte orkade, men hon kunde ju hälsa honom från mig. Men jag vet inte, hon har inte sagt något mer om det så det kanske inte är så intressant.

Men just nu snurrar han i mitt huvud. Jag ser hans leende framför mig, jag försöker lukta på kudden och förhoppningsvis känna något, och jag hoppas att jag träffar honom snart igen.

måndag 29 september 2008

Återvinning

Jag träffade mitt lammkött ute på krogen i lördags. Det var rätt spännande att se honom några månader efteråt. Under tiden hade han varit i Barcelona och skejtat i några veckor. Jag har alltid haft ett gott öga för killar som åker skateboard och snowboard. Om dom dessutom är snygga, har piercings och lyssnar på punk, jamen då kan det inte bli något annat än en fullträff. Min vän Therese tyckte han såg ung ut, och verkade lite omogen.

Hur som helst bestämde vi att han skulle säsonga i Riksgränsen istället för Karibien, och jag är välkommen att hälsa på i Riksgränsen till vinter. Jag meddelade min vän C i Sthlm att jag träffat honom igen, hon som retade mig i somras på jobbet när jag träffat honom första gången. Men det var fint att träffa honom, han har ett jättefint leende och är så mysig.

Återvinning rules!

tisdag 16 september 2008

When drops of sadness fall

Jag har varit bortrest ett tag. Har varit nere till Sthlm för att hälsa på världens bästa Emil, som numera jobbar där. När man åker dit, så blir det en hel del shopping, alltså bränna upp gruvlönen. Jag har köpt saker, lämnat tillbaka en del och köpt nya saker. Dessutom fick jag träffa massor av bra folk, jag hann fika och skvallra med Cecilia S innan hon åkte upp till Abisko med klassen, jag åt lunch och shoppade med Iida och hennes pojkvän, jag fikade, shoppade och åt middag med Cecilia N och hennes lilla babymage, jag åt persiskt och drack öl med Helena, jag hängde med Björn en dag på stan. Ja och så hann jag träffa mina småkusiner Leon och Noel (samt min morbror med sambo) innan de åkte till Grekland på semester. Det var en mycket fin semester.

Dock blev jag osäker när jag kom hem igen. Vad vill jag egentligen? Innan så gillade jag att vara i Kiruna. Idag när jag var här, så kände jag mig plötsligt malplacerad. Herregud, vad fan ska jag göra? När jag var hos Emil, så såg jag ett program där en svensk kvinna blivit kär i en thailändare och flyttat dit. Jag började nästan grina, för det verkade så fint.

Jag hade också kunnat resa runt, hitta någon att bli kär i, skaffa ett enkelt liv nånstans. Men så är problemet, hur fan kan jag bli kär i någon när jag fortfarande har känslor för någon annan? Eller känslor och känslor... Det finns fortfarande någon som sitter på en piedestal, någon som är lite snäppet bättre än alla andra jag träffar.

Till helgen blir det i alla fall 25-årskalas för den bästa och finaste Malin som finns. Det kommer bli trevligt, jag tror det. Och uteliv efter fest, det blir nog bra. Även om jag gärna hade velat vara på din fest med, Cammy!

When drops of sadness fall - Path Of No Return

söndag 31 augusti 2008

Smaken är som baken...

Idag sa en kille, som jag flörtat med, att jag har dålig killsmak. Jag svarade direkt att så fick han absolut inte säga, för min killsmak är alldeles ypperlig. Ja, det stämmer för det mesta, men ibland råkar några gråbergsbitar hamna i malmen (skadad av jobbet, javisst). Fast han tyckte tydligen att min dåliga killsmak var bra. För att han anser sig vara ful.

Jag vet inte om det är en bekräftelsegrej. Jag och Tina snackade om det på jobbet här i somras. Såna som säger "jag är så ful", så den andra måste svara "nämen du är inte alls ful". Säger saker så de ska få positiv feedback... Jag vet hur det funkar, jag är själv så ibland.

onsdag 30 juli 2008

People are strange - The Doors

Om jag någon gång får barn, så ska jag lära dom att inte engagera sig så mycket, att inte ha för stora förväntningar. Speciellt inte på andra människor. Människor är ett konstigt släkte och för det mesta blir man bara sårad, eller arg. Just nu är jag ganska less faktiskt, är det inte problem med arbetskamrater så är det något med "det andra könet". Jag vill inte ha ont i hjärtat.

torsdag 10 juli 2008

Dagens...

Daxis den 10/7 kl 21.någonting

DAGENS HUMÖR: Tyvärr är jag lite off, lite dämpad och inte alls så sugen...
DAGENS KLÄDSEL: Först mina arbetskläder (skjorta, scarf, byxor och jacka), och sedan blev det mina nya kortare jeans, grå t-shirt och svart kofta.
DAGENS HÅR: Långt och någon lock på sidan för det är lite fuktigt ute.
DAGENS SMINK: Solpuder och mascara.
DAGENS VÄDER: Mulet men lite blått.
DAGENS HÄNDELSE: Jobb typ... med en massa skvaller som hann spridas när jag var ledig, vilket gjorde att två arbetskamrater retades med mig. På skoj. Hur som helst var det ändå roligt.
DAGENS LÅT: Smala Sussie - Newfound lover
DAGENS VILL HA: Lammkött? Haha.
DAGENS SAKNAD: Jag saknar bra svar på ett beslut jag måste fatta.
DAGENS ROLIGASTE: Jag grattade min kusin Sanna på 21-årsdagen och samtidigt sa jag en smaskig grej till henne, och hennes svar på det var så jäkla roligt att jag skrattade länge. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.
DAGENS FAVORIT: Mina jobbarkompisar.
DAGENS KÖP: Fika till mig och Jean när vi väntade på att stämpla ut.
DAGENS GODIS: Fikat jag delade med Jean.
DAGENS ORD: Svett. Hahahaha. Ett kanske lite intern grej, hänger ihop med det min kusin Sanna sa. I och med att jag jobbar med hennes kompis så blev det en hel del prat om det.

söndag 6 juli 2008

Ta en för laget

Festivalen är förbi, och även en till helg försvann bara sådär. Tiden går så fort när man jobbar, jag hinner inte med något alls förutom att jobba. Som tur var, så var jag ledig under festivalhelgen. Det var faktiskt roligt, eller fredagen var hur bra som helst medan jag var trött och seg på lördagen. Jag orkar inte längre som jag gjorde för några år sedan, jag tror jag börjar bli gammal.

Och vad hände då? Träffade jag de där männen? Ingen av mina lappkillar såg jag, ingen alls! Det var lite snopet, jag hade velat se dom i alla fall. Spionera lite från sidan om. Men den där killen som jag var på dejt med, han råkade jag springa på. Vi gav varandra en kram, vi pratade lite, han frågade en del, saker som har hänt efter vi sågs sist. När vi skildes åt fick jag en puss på munnen, och några dagar efteråt fick jag ett mail på facebook av honom. Men jag är rätt oberörd, jag har kommit över det, han var ingen gentleman och han var faktiskt inte så snygg som tidigare.

Min åldersnoja har framträdit mer under den här helgen. Den här helgen som jag dessutom jobbade, men hade tid att gå på fest också. Egentligen var jag inte sugen, jag hade ingen lust men jag fick mina egna ord i ansiktet "ta en för laget", som jag brukar säga till Tina och Cecilia när vi jobbar. Jag hade ju också tjatat ett tag på att vi borde gå ut, så det var bara att klä på sig efter jobbet. Vi var på en inflyttningsfest hos två tjejer, och typ alla på festen är omkring 20. Värst var det när jag pratade med en tjej och hon visar sig vara född 1990! 90-talet alltså! Men det var roligt på festen, jag träffade flera bekanta och det fanns en del söta små pojkar (= ögongodis). Vi avslutade med att dra till Mommas, och deras klientel är äldre. Så jag hamnade mellan två världar, mellan de som var född i slutet av 80-talet och de som är 40+. Men jag hade trevligt, jag hade mycket trevligt även om jag inte sov mycket under natten. Jag tror jag hann med 2 timmar allt som allt... så min jobbdag var rätt lång, jag var aptrött och dessutom lite bakis. Tina och Jean retade mig, med all rätt. Jag får skylla mig själv, så länge jag kan komma med skvaller.