Är det inte så att det man inte kan få, det vill man verkligen ha? Och så blir känslorna bara starkare att man måste ha det? Vinnarinstinkten som talar, kanske, "jag måste ha det, jag kanske egentligen inte riktigt vill ha det, men nu måste jag ha det för att det är svårare att få". Och så kanske man får det, och då känns det helt plötsligt som ingenting. Illusionen av att vilja ha något.
Jag har kommit på mig själv med det.
Och hur mycket får man höra av sig innan man upplevs som tjatig? Jag hatar att känna mig tjatig, men just nu... det är vad jag känner. Och jag känner att skolan är för mycket, jag kan inte koncentrera mig på att plugga och göra det jag borde, och när jag sitter på föreläsningar så går tiden så olidigt sakta. Jag vill egentligen så mycket, men just nu så känns inget lockande. Idag la jag mig ner på golvet vid datorn, och hoppades på bättre tider. Men golvet var kallt, och det blev inte så mycket bättre. Emil var och hälsade på mig då, han är inte som andra. Andra kanske kommer fram och frågar hur det är, och säger att jag ska resa på mig. Men Emil la sig bredvid mig och pratade. Men jag frös, så jag reste på mig.
Min vän Janne ringde mig idag. Han var i Sverige igen. Jag har inte pratat med honom på länge. I september åkte han bort, till Asien och sedan USA, men nu är han hemma igen. Han har träffat sitt livs kärlek i USA. Jag frågade om det är vad som krävs för att träffa sitt livs kärlek, att resa bort och han sa att han har så många nya intryck och så.
Och ikväll ringde min äldsta bästa vän Malin. Hon ligger inlagd på Sunderby sjukhus med blindtarmsinflammation. Vi pratade igår om det på MSN. Hon hade jätteont, och om hon inte svarade på 4 minuter så skulle jag ringa ambulans till henne. (Tänk vad Internet är bra egentligen, vi sitter på ett avstånd Umeå-Luleå och kan göra sådant.) Idag gick hon till läkaren och nu ligger hon på sjukhus, ja. Mina tankar och kramar till dig, Malin.
Vi som alltid är med varandra. N-J sa i julas att jag och Malin alltid är tillsammans. Det stämmer nog. Han lärde känna oss i par, och därefter har vi typ alltid varit med varandra när vi träffat honom. IT-grillen en festival, juldagen på Ferrum nu. Ja, jag och Malin för alltid. Liksom.
Winners and losers - Social Distortion
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vill inte heller me skola, Umeå o allt det där. Men låt oss hålla hand och vänta på att det går över. Jag vill bara härifrån, men väntar på att känslan ska gå över..
Jag önskar jag hade varit en sån som la mej bredvid, men jag är en frågare.
Puss på dig gumman! Jag är hemma nu och mår mycket bättre. Ont som f*n i magen.. men det blir nog människa av mig snart.
Skicka en kommentar