When drops of sadness fall

Jag har varit bortrest ett tag. Har varit nere till Sthlm för att hälsa på världens bästa Emil, som numera jobbar där. När man åker dit, så blir det en hel del shopping, alltså bränna upp gruvlönen. Jag har köpt saker, lämnat tillbaka en del och köpt nya saker. Dessutom fick jag träffa massor av bra folk, jag hann fika och skvallra med Cecilia S innan hon åkte upp till Abisko med klassen, jag åt lunch och shoppade med Iida och hennes pojkvän, jag fikade, shoppade och åt middag med Cecilia N och hennes lilla babymage, jag åt persiskt och drack öl med Helena, jag hängde med Björn en dag på stan. Ja och så hann jag träffa mina småkusiner Leon och Noel (samt min morbror med sambo) innan de åkte till Grekland på semester. Det var en mycket fin semester.

Dock blev jag osäker när jag kom hem igen. Vad vill jag egentligen? Innan så gillade jag att vara i Kiruna. Idag när jag var här, så kände jag mig plötsligt malplacerad. Herregud, vad fan ska jag göra? När jag var hos Emil, så såg jag ett program där en svensk kvinna blivit kär i en thailändare och flyttat dit. Jag började nästan grina, för det verkade så fint.

Jag hade också kunnat resa runt, hitta någon att bli kär i, skaffa ett enkelt liv nånstans. Men så är problemet, hur fan kan jag bli kär i någon när jag fortfarande har känslor för någon annan? Eller känslor och känslor... Det finns fortfarande någon som sitter på en piedestal, någon som är lite snäppet bättre än alla andra jag träffar.

Till helgen blir det i alla fall 25-årskalas för den bästa och finaste Malin som finns. Det kommer bli trevligt, jag tror det. Och uteliv efter fest, det blir nog bra. Även om jag gärna hade velat vara på din fest med, Cammy!

When drops of sadness fall - Path Of No Return