Uhuuuh, jag känner mig ynklig och så liten ikväll. De senaste dagarna har varit ett litet bakslag, och vad kan göra det värre? Jo, surfa runt på Facebook, spionera på folk och så. Klart man mår värre av det, jag känner mig långt borta från allt. Jag känner mig ensam och allt sånt där. Även om jag hade varit i Umeå, så hade jag känt mig ensam. Jag vet inte längre vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet inte ens om mina planer kommer att göra mig lyckligare. Det känns inte ens så kul längre, ingenting känns kul. Jag misslyckades t.o.m med min bakning idag. Mina choklad-apelsinmuffins smakade mest apelsin, och mina chocolate chip cookies blev för hårda. Mina kakor som jag muta lappkillen med. Kakorna han skulle äta och tycka "åh det här var gott, klart jag vill vara med Jenny" men nu kan han i princip döda mig genom att kasta en chocolate chip cookie på mig. Ingenting går vägen för mig just nu!
Jo jo, men mitt ignorerande av honom gick ju vägen. Förra fredagen, när jag fick svar en vecka efteråt, bestämde jag mig att inte svara på flera dagar. I tisdags så fick jag ett sms av honom, han frågade vad jag gjorde. Så resultat gav det. Men det känns kanske inte heller så kul. Vi ska ses på lördag i alla fall, jag kanske hinner baka om kakorna. Så de blir perfekta, så jag blir perfekt och vi blir perfekta och kan leva lyckliga resten av livet. Äh, vad fan...
Igår tänkte jag på fina och roliga sätt jag blivit uppraggad på. En egotripp var ju killen som frågade mig "om jag inte var tjejen med de jättesnygga tatueringarna från NH". Men en av mina favoriter är absolut killen som jag dissade en hel kväll, när jag skulle gå så kom han fram för tredje gången och sa "jag måste säga det här, hej jag heter Björn och jag tycker inte att du ska gå". Vi gick hem till honom på efterfest sedan, han tände ljus och satte på lugn musik. Innan hans kompisar kom. Sedan somnade han, och det blev inget mer. Men han var ju 5 år yngre också.
Nä, jag tror jag ger upp. För dagen i alla fall. Imorgon kanske allt känns bättre. Jag kanske inte känner mig så liten, utanför och bortglömd. Jag kanske tar mig i kragen och gör något, som bakar de där perfekta kakorna.
Och jag kanske tar mig i kragen och ändrar bloggfärgerna till de bästa. Emil klagade idag på den och sa att jag inte kan ha rosa detaljer för rosa är fult. Jag blev lite sur på honom. Men nu blev den lite lila-aktig. Jag är inte nöjd. Jag är inte nöjd med så mycket...
This way - Dilated Peoples feat Kanye West
torsdag 13 mars 2008
onsdag 12 mars 2008
fredag 7 mars 2008
Until death comes
Idag har jag varit på begravning, usch det var hemskt. Jag grät också, och det som gjorde mig mest ledsen och gjorde mest ont i mig var att se hur ledsen Emil var. Samtidigt som jag tänkte på hur lätt ett liv bara försvinner och så många saker runt omkring som också bara försvinner när någon dör. Jag tänkte på min farmor, och hennes begravning för snart 9 år sedan, och hur ledsen jag var då. Jag ville finnas där för Emil, och hedra både honom, hans familj och hans mormor som begravdes. Min mamma tänkte nog detsamma, och vi satt tillsammans i kyrkbänken ganska många rader längre bak från familjen. Jag hatar verkligen begravningar, det gör mig så ledsen och jag tänkte att jag aldrig mer vill gå på en begravning. Det är egoistiskt att säga, för många kommer dö under mitt liv. Men på något sätt hade jag hellre velat begravas innan dom. Hur ska man klara av att begrava sina föräldrar, och sin kära? Fast det är nog värre att tvingas begrava sitt eget barn...
Det är en sån där lågmäld dag nu, jag tänker för mycket. Jag lunkar fram och håller på att fixa i mitt gamla rum. Mina föräldrar har åkt till stugan, och jag ska vara ensam under helgen, vilket kommer bli fantastiskt skönt. Ikväll ska jag antingen lägga mig på soffan eller sängen och mysa med film, chips och så.
Och jag tänker på någon som totaldissade mig i en hel vecka. Efter att vi sågs förra torsdagen, där han sa fina saker som "det är så skönt att ha dig nära" när han kramade mig, så trodde jag att det var okej att byta ut kram till puss i sms:et. Tydligen inte, tydligen inte. Han svarade inte på en hel vecka. Idag fick jag svaret, och han skrev bara kram. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu... så Emma och Cammy, om ni vill boka resa upp hit så är ni välkomna! ;D
Imorgon förresten, imorgon ska jag gå på Andra Chansen. Ja ni vet, det är i Kiruna det händer nu när Melodifestivalen är här! Hahahahaha.
Until death comes - Frida Hyvönen (ja, det är ett helt album, men det är ett passande namn för dagens inlägg och när det gäller albumet så; I love it!)
Det är en sån där lågmäld dag nu, jag tänker för mycket. Jag lunkar fram och håller på att fixa i mitt gamla rum. Mina föräldrar har åkt till stugan, och jag ska vara ensam under helgen, vilket kommer bli fantastiskt skönt. Ikväll ska jag antingen lägga mig på soffan eller sängen och mysa med film, chips och så.
Och jag tänker på någon som totaldissade mig i en hel vecka. Efter att vi sågs förra torsdagen, där han sa fina saker som "det är så skönt att ha dig nära" när han kramade mig, så trodde jag att det var okej att byta ut kram till puss i sms:et. Tydligen inte, tydligen inte. Han svarade inte på en hel vecka. Idag fick jag svaret, och han skrev bara kram. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu... så Emma och Cammy, om ni vill boka resa upp hit så är ni välkomna! ;D
Imorgon förresten, imorgon ska jag gå på Andra Chansen. Ja ni vet, det är i Kiruna det händer nu när Melodifestivalen är här! Hahahahaha.
Until death comes - Frida Hyvönen (ja, det är ett helt album, men det är ett passande namn för dagens inlägg och när det gäller albumet så; I love it!)
söndag 2 mars 2008
Packed like sardines in a crushed tin box
Fy fan vad man samlar på sig! Jag har så mycket saker att jag drunkar i allt, och det värsta är att jag vill inte slänga så mycket för kanske... kanske behöver jag det någon dag. Det gäller för det mesta kläder, fy fan vad jag har kläder. Och jag vill inte slänga min fina 50-talsbyrå. Släpet kommer att vara fullt, jag bävar för det... jag vill inte.
Och i torsdags.... japp, han ringde. Jag hälsade på honom i hans andra-handslägenhet, så Cammy, du behöver inte komma och sticka honom med gaffeln... :) Men... det finns alltid ett men, det är väl att nu har han inte hört av sig igen...
Packed like sardines in a crushed tin box - Radiohead
Och i torsdags.... japp, han ringde. Jag hälsade på honom i hans andra-handslägenhet, så Cammy, du behöver inte komma och sticka honom med gaffeln... :) Men... det finns alltid ett men, det är väl att nu har han inte hört av sig igen...
Packed like sardines in a crushed tin box - Radiohead
torsdag 28 februari 2008
I can´t take it
Jag önskar jag kunde säga som Emma, att jag inte vill ha någon. Jag önskar att det var min sanning också. Jag önskar att jag kunde säga att det inte berörde mig alls när lappkillen ringde i söndags, men det gjorde det. Jag blev förvånad, glad och så, han ringde alltså! Och han frågade om vi skulle ses på torsdag när han kom hem igen. Men idag är det torsdag och jag har inte hört något mer av honom...
Imorgon åker jag till Umeå, jag har verkligen ingen lust. Jag känner oro och ångest över det. Kan ingen annan åka och packa mina grejer och ta med dom hit? Jag har inte kunnat slappna av på kvällarna och kunna sova, för jag tänker bara på flytten. Men snälla Emil följer med mig, vi packar i helg och så kommer min pappa på måndag. Det ska bli skönt att få det där avslutet nu.
I can´t take it - Tegan and Sara
Imorgon åker jag till Umeå, jag har verkligen ingen lust. Jag känner oro och ångest över det. Kan ingen annan åka och packa mina grejer och ta med dom hit? Jag har inte kunnat slappna av på kvällarna och kunna sova, för jag tänker bara på flytten. Men snälla Emil följer med mig, vi packar i helg och så kommer min pappa på måndag. Det ska bli skönt att få det där avslutet nu.
I can´t take it - Tegan and Sara
onsdag 20 februari 2008
Like coming home
Jahaja, jag har inte skrivit på ett tag. Men det finns orsaker till det. Jag har först och främst försökt avsluta allt i Umeå. Sedan har jag och familjen firat min mor i Stockholm. Nu sitter jag i Kiruna igen och funderar på framtiden... På något sätt tyckte jag innan att några månader i Kiruna skulle vara svaret på allt, men nu när jag har gjort adressändringen hit, så vet jag inte längre... Nu börjar jag få oro om det, börjar känna mig lite instängd. Det gjorde jag i Umeå också. Det kanske är en vanlig känsla, en känsla som jag får lära mig att leva med. Men på något sätt så känns det konstigt att vara här i Kiruna när inte Malin är här.
Jag brukar alltid bo i min resväska när jag är i Kiruna numera, men nu... nu ska jag ju bo här... Mamma frågade om jag inte skulle packa upp resväskan, men jag vet inte... Jag borde. Jag borde så mycket men jag orkar inte riktigt. Istället vill jag helst tänka på annat. Tänka mig bort, istället för att ta itu med verkligheten som jag ska leva i.
Jag funderar på att beställa skivor. Hah, att beställa skivor är väl rätt förlegat numera. Jag har inte ens en cdspelare i mitt rum här i Kiruna. Men jag kan inte hitta den musiken på annat än skiva, och Youtube. Men det vette katten... jag ska beställa skivor. Så jag kan lyssna på den här låten typ hela tiden. Jag har gjort det hela kvällen ungefär.
Den senaste tiden har jag faktiskt fått umgås med människor som gör mig glad, så jag borde skatta mig lycklig. Jag hälsade på Malin, jag hann träffa Evelina innan jag åkte till Sthlm, jag hann dricka vin med Emma och Elfrida, jag hängde med Björn i Sthlm och så fikade jag med Cecilia och Magnus, och nu i Kiruna kan jag träffa Emil varje dag, om jag så önskar. I love them! Det finns andra fina människor i mitt hjärta, såna som jag önskar att jag kunde träffa oftare. Och jag vill träffa de här ovan nämnda oftare också. Det är visserligen svårare här i Kiruna. Fan, jag känner mig lite fången här, samtidigt som jag vill vara här. Varför kan inte livet vara lätt?
Ja, imorgon ska jag i alla fall dammsuga hela lägenheten, och laga middag. Tjoho, jag ska bli hemmafru här i Kiruna!
Like coming home - Koma
Jag brukar alltid bo i min resväska när jag är i Kiruna numera, men nu... nu ska jag ju bo här... Mamma frågade om jag inte skulle packa upp resväskan, men jag vet inte... Jag borde. Jag borde så mycket men jag orkar inte riktigt. Istället vill jag helst tänka på annat. Tänka mig bort, istället för att ta itu med verkligheten som jag ska leva i.
Jag funderar på att beställa skivor. Hah, att beställa skivor är väl rätt förlegat numera. Jag har inte ens en cdspelare i mitt rum här i Kiruna. Men jag kan inte hitta den musiken på annat än skiva, och Youtube. Men det vette katten... jag ska beställa skivor. Så jag kan lyssna på den här låten typ hela tiden. Jag har gjort det hela kvällen ungefär.
Den senaste tiden har jag faktiskt fått umgås med människor som gör mig glad, så jag borde skatta mig lycklig. Jag hälsade på Malin, jag hann träffa Evelina innan jag åkte till Sthlm, jag hann dricka vin med Emma och Elfrida, jag hängde med Björn i Sthlm och så fikade jag med Cecilia och Magnus, och nu i Kiruna kan jag träffa Emil varje dag, om jag så önskar. I love them! Det finns andra fina människor i mitt hjärta, såna som jag önskar att jag kunde träffa oftare. Och jag vill träffa de här ovan nämnda oftare också. Det är visserligen svårare här i Kiruna. Fan, jag känner mig lite fången här, samtidigt som jag vill vara här. Varför kan inte livet vara lätt?
Ja, imorgon ska jag i alla fall dammsuga hela lägenheten, och laga middag. Tjoho, jag ska bli hemmafru här i Kiruna!
Like coming home - Koma
lördag 9 februari 2008
Hard times
Mååh, av alla människor i hela världen, så hoppar lappkillen på tåget i Vännäs. Han brukar åka på torsdagar, inte fredagar. Fredagar skulle ju vara min dag, eller vi hade ju inte bestämt något. Men ändå! Min första reaktion var att peta på honom när han gick förbi, han såg chockad ut och vi sa hej till varandra innan han pinnade bort till sin plats. Några minuter efteråt fick jag ett sms av honom, han frågade vad jag gjorde på tåget. Vad fan, jag kunde ju se honom från min plats! Och ett sms, han hade ju kunnat komma och prata med mig!
Han hörde ju inte ens av sig tidigare, efter att jag ringt till honom. Som jag skrev i mitt förra inlägg, jag trodde ju på honom och sen hörde han inte av sig... Och mina första reaktioner var att jag blev förvånad, upprörd och ledsen.
Och det blev faktiskt lite värre. När han skulle byta tåg i Boden, så ställde han sig nästan utanför fönstret där jag satt. Och han tittade på mig, hela tiden, tills han tog upp sin mobil och skrev ett sms till mig. Frågade hur länge jag skulle vara i Luleå, och om jag kommer till Kiruna sen. Grejen är att jag försökte vara arg, och när jag inte kunde vara arg så försökte jag se ledsen ut. Men det gick inte... han tittade och log, och jag smälte... jävla nöt! Både han och jag. Och han hade sina jävla hundögon när han tittade på mig och log. Vi vinkade sedan, när mitt tåg började rulla igen. Camilla, män är... skit?!
Nu är jag i Luleå i alla fall, hos tant Malla. Min bästa Malin, som jag känt sedan jag var 4 år. Idag ska vi dra på stan, och hänga, och ikväll blir det vin och ost till Melodifestivalen.
Förresten så var jag hos min terapeut igår. Ulf citerade Bob Dylan "Don´t think twice, it´s all right" och jag blev glad. Om ens terapeut citerar Dylan, så är han underbar! Vi pratade om relationer, om att jag söker mig till känslomässigt otillgängliga män, och vi pratade om att relationer är som att baka kakor, man behöver det perfekta receptet och även det perfekta tilllvägagångs sättet. Även om man har bara ingredienser som man tycker om, så kan kakan bli skit. Samma sak med relationer. Även om kärestan har allt man vill ha, så kan relationen gå åt helvete.
You just kind wasted my precious time, but don´t think twice, it´s all right.
Hard times - Bob Dylan
Han hörde ju inte ens av sig tidigare, efter att jag ringt till honom. Som jag skrev i mitt förra inlägg, jag trodde ju på honom och sen hörde han inte av sig... Och mina första reaktioner var att jag blev förvånad, upprörd och ledsen.
Och det blev faktiskt lite värre. När han skulle byta tåg i Boden, så ställde han sig nästan utanför fönstret där jag satt. Och han tittade på mig, hela tiden, tills han tog upp sin mobil och skrev ett sms till mig. Frågade hur länge jag skulle vara i Luleå, och om jag kommer till Kiruna sen. Grejen är att jag försökte vara arg, och när jag inte kunde vara arg så försökte jag se ledsen ut. Men det gick inte... han tittade och log, och jag smälte... jävla nöt! Både han och jag. Och han hade sina jävla hundögon när han tittade på mig och log. Vi vinkade sedan, när mitt tåg började rulla igen. Camilla, män är... skit?!
Nu är jag i Luleå i alla fall, hos tant Malla. Min bästa Malin, som jag känt sedan jag var 4 år. Idag ska vi dra på stan, och hänga, och ikväll blir det vin och ost till Melodifestivalen.
Förresten så var jag hos min terapeut igår. Ulf citerade Bob Dylan "Don´t think twice, it´s all right" och jag blev glad. Om ens terapeut citerar Dylan, så är han underbar! Vi pratade om relationer, om att jag söker mig till känslomässigt otillgängliga män, och vi pratade om att relationer är som att baka kakor, man behöver det perfekta receptet och även det perfekta tilllvägagångs sättet. Även om man har bara ingredienser som man tycker om, så kan kakan bli skit. Samma sak med relationer. Även om kärestan har allt man vill ha, så kan relationen gå åt helvete.
You just kind wasted my precious time, but don´t think twice, it´s all right.
Hard times - Bob Dylan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

