tisdag 1 april 2008

Tomheten

ÅÅÅHHH! Jag är så frustrerad! Jag har inga planer med mitt liv, jag försöker intala mig att jag har det. Jag känner mig stressad för att alla andra har planer och ett liv. Själv sitter jag i mitt gamla rum, har flyttat tillbaka till mina föräldrar och jag har inget jobb och alldeles för mycket studielån. Jag vill fan inte ens ha jobben jag har sökt. Jag söker bara för att göra andra glada. En del kan jag nog tänka mig, men de flesta bävar jag för, tänk om de vill att jag ska jobba för dom?! Jag sitter fast. Jag börjar känna mig gammal, och hopplös. Framtidslös. Samtidigt vill jag inte bara gå hemma, jag vill göra något. Men jag vet inte vad... varför kunde jag inte få ett lättare liv? Och vad kommer mamma säga nu? "Åhnej ännu ett negativt inlägg, jag sa ju... Jenny..." Problemet är väl att jag jämför mig med så många andra... Såna som har en plan för sitt liv. Såna som är glada och trivs. Och jag känner mig så utanför...

Häromdagen så kände jag att jag kanske borde flytta, byta land helt och hållet. Göra slut med allt här hemma och få en nystart. Jag funderade på Asien eller Australien.

För kanske 1½ år sedan träffade jag av en slump en kille i Umeå, han visade sig vara en släkting på långt håll. Hur som helst, han har ett band och ett textstycke i en låt är så träffande.

"fastän jag skrattar, och utåt sett är stark
så vet vi båda, baby, att det är lögn och jag har tappat mark"

Imorgon ska jag i alla fall och handla med min mormor. Hon fyller 80 år nästa vecka, och det är kalas till helgen. Jag och mormor börjar få en nära och fin relation. Vi åker och handlar en gång i veckan, och igår var vi på Lindex och bytte jeansen hon köpt till en mindre storlek.

Tomheten - Tant Strul

söndag 30 mars 2008

The telephone call

Efter några dagars ignorerande av honom, så ringde min samiska fling igår! Han var på fest i Lannavaara, hälsade tydligen på sina kusiner i Soppero. Jag vet inte om det var Övre eller Nedre Soppero, men what the fuck, det spelar ingen roll. Han frågade om jag är hemma till veckan, om vi kunde ses, jag var stark och sa "vi får se". Han frågade om kakorna, jag sa att de redan var uppätna. Han frågade om jag kunde baka nya, jag sa "det beror väl på om du är snäll".

Nåja, jag åkte skidor igår med Emil. Jag har inte åkt skidor sedan... ja... jag tror faktiskt det var på högstadiet sist. Det är omkring 10 år sedan. Det var faktiskt rätt tråkigt, bra motion men rätt tråkigt. Vi tog 4 km-spåret, Emil föreslog att om vi börjar åka några gånger i veckan så kan vi snart åka 9 km-spåret. Jag är kanske inte helt övertygad...

The telephone call - Kraftwerk

torsdag 27 mars 2008

Halsband (nej här blir det ingen låttitel)

På allmän begäran, här är halsbandet jag köpte. Med den samiska symbolen för jungfru Maria.

torsdag 20 mars 2008

Happy together

Idag fick jag mitt försenade påskägg av Emil. Han kunde inte ge det tidigare, för något som var lokalproducerat hade inte blivit klart i tid. Först fick jag välja 10 st chokladpraliner på Kaffe- och thebutiken här i Kiruna. Men det var inte chokladen som var försenat, utan i påskägget fanns ett usb-minne där han fixat ihop en banner till min blogg. Eller han hade anlitat sin vän och designkillen Mikael att göra den. I love it! Kolla här ovan.

Tack Emil. Det var en väldigt fin present. Du är så snäll och omtänksam.

När vi ändå var på stan, så kilade jag in på Wennbergs och köpte ett halsband jag tittat ut igår. Jag fick pengar av min faster när hon hälsade på, och jag skulle spendera dom på något roligt, sa hon. Så det blev ett silverhalsband, och hänget är den samiska Maria-symbolen. Lite kristet, men what... den är jättefin!

Och Camilla, Emil är motsägelsefull, när han gick 9an hade han rosa hår! ROSA! Han som säger att det är så fult med rosa...

Happy together - The Turtles

onsdag 19 mars 2008

Alone again

Jag har gjort om sidan, ännu en gång. Men nu är jag nöjd, ett tag i alla fall. Min mamma klagade på mig här för några dagar sedan, och sa att jag inte ska skriva blogg när allt bara är negativt.

Idag fick jag ett sms, av någon som står mig nära, eller har stått mig nära. Men jag tror inte riktigt det var till mig. Det var liksom inget personligt som fick mig att fundera, utan mer att han skulle ringa senare och han avslutade med puss. Men han ringde senare, det var nog mest för att han eventuellt råkat skicka fel. Men jag frågade inget. Tidigare stod vi varandra nära, vi pratade varje dag och vi hade väl något ihop. Men vi gled ifrån varandra... Men jag tänkte alltid att jag har kvar honom. Det är dumt att tänka så, jag måste ju låta honom gå vidare i sitt liv. Och nu har han nog gjort det... och kvar är jag... Jag känner mig ensam!

Jag har gett lappkillen en sista chans. Det är nu eller aldrig. Han vet ju förstås inte om det, det kanske skulle sätta press på honom. Men det är sista chansen nu. Vi skulle ju ses förra helgen, men en viss sak fick mig att bli arg och mest ledsen. Vi sågs inte. Men han ringde senare. Nu är det upp till honom, han får visa lite känslor. Jag vet inte, men varje gång jag inleder något med en samisk kille så blir det samma sak! Den "gamla" lappkillen gjorde samma sak. Vi bestämde en massa saker men han bangade varje gång det drog ihop sig.

Nej, nu ska jag gå och fixa mina ögonbryn. Idag insåg jag att de kanske är lite väl tjocka och naturliga, lite tillfixning behövs. Glad påsk.

Alone again - Calexico & Nicolai Dunger

torsdag 13 mars 2008

This way

Uhuuuh, jag känner mig ynklig och så liten ikväll. De senaste dagarna har varit ett litet bakslag, och vad kan göra det värre? Jo, surfa runt på Facebook, spionera på folk och så. Klart man mår värre av det, jag känner mig långt borta från allt. Jag känner mig ensam och allt sånt där. Även om jag hade varit i Umeå, så hade jag känt mig ensam. Jag vet inte längre vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet inte ens om mina planer kommer att göra mig lyckligare. Det känns inte ens så kul längre, ingenting känns kul. Jag misslyckades t.o.m med min bakning idag. Mina choklad-apelsinmuffins smakade mest apelsin, och mina chocolate chip cookies blev för hårda. Mina kakor som jag muta lappkillen med. Kakorna han skulle äta och tycka "åh det här var gott, klart jag vill vara med Jenny" men nu kan han i princip döda mig genom att kasta en chocolate chip cookie på mig. Ingenting går vägen för mig just nu!

Jo jo, men mitt ignorerande av honom gick ju vägen. Förra fredagen, när jag fick svar en vecka efteråt, bestämde jag mig att inte svara på flera dagar. I tisdags så fick jag ett sms av honom, han frågade vad jag gjorde. Så resultat gav det. Men det känns kanske inte heller så kul. Vi ska ses på lördag i alla fall, jag kanske hinner baka om kakorna. Så de blir perfekta, så jag blir perfekt och vi blir perfekta och kan leva lyckliga resten av livet. Äh, vad fan...

Igår tänkte jag på fina och roliga sätt jag blivit uppraggad på. En egotripp var ju killen som frågade mig "om jag inte var tjejen med de jättesnygga tatueringarna från NH". Men en av mina favoriter är absolut killen som jag dissade en hel kväll, när jag skulle gå så kom han fram för tredje gången och sa "jag måste säga det här, hej jag heter Björn och jag tycker inte att du ska gå". Vi gick hem till honom på efterfest sedan, han tände ljus och satte på lugn musik. Innan hans kompisar kom. Sedan somnade han, och det blev inget mer. Men han var ju 5 år yngre också.

Nä, jag tror jag ger upp. För dagen i alla fall. Imorgon kanske allt känns bättre. Jag kanske inte känner mig så liten, utanför och bortglömd. Jag kanske tar mig i kragen och gör något, som bakar de där perfekta kakorna.

Och jag kanske tar mig i kragen och ändrar bloggfärgerna till de bästa. Emil klagade idag på den och sa att jag inte kan ha rosa detaljer för rosa är fult. Jag blev lite sur på honom. Men nu blev den lite lila-aktig. Jag är inte nöjd. Jag är inte nöjd med så mycket...

This way - Dilated Peoples feat Kanye West

onsdag 12 mars 2008

Cupid´s victim


Jag måste erkänna att jag är lite småförälskad i Ola. Hahaha.

Hahah.

Cupid´s victim - Tiger Army