söndag 11 maj 2008

The black dog

Det har varit bra i några dagar nu, men sakta men säkert kommer den svarta hunden tillbaka. Den svarta hunden kanske ni undrar över? Winston Churchill kallade sin återkommande depression för "the black dog", vilket är smart. Jag började känna mig bra igen, och jag kunde faktiskt säga att det var bra när någon frågade! Till och med Emma märkte det i mitt blogginlägg härom veckan, och hon kommenterade det med filmrepliken "jag ser ljuset, Jonathan, jag ser ljuset" som Skorpan säger i Bröderna Lejonhjärta. Tack Emma!

Men nu är det på nedgång, jag ifrågasätter min framtid... jag känner mig lite hopplös. Jag vet inte om jag vill bli trafiklärare längre. Kommer jag ens passa som det? Jag vill bara ha en vink om vad jag borde syssla med i framtiden.

Idag träffade jag en gammal flört på COOP. Jag fick hälsa på hans nuvarande flickvän. Jag tänkte lite på hur det hade varit om vi hade blivit ihop. Jag är motsvarigheten till äldreomsorgens mellanboenden faktiskt. Jag har kommit på det. På samma sätt som mellanboendet är till för de gamla att tillbringa tiden på mellan sjukhus/hem och sitt kommande äldreboende, så är jag en slags språngbräda från singellivet till förhållanden för de flesta jag träffar. De flesta män jag träffar, nä, de flesta killar jag träffar, jag träffar inte män, de jag träffar är pojkaktiga och lite... omogna? Jag har lätt för att få känslor för någon, jag har väldigt lätt att bli förälskad och inbilla mig att det är något, därför blir jag faktiskt ledsen och sårad när det blir såhär. Det har inte bara hänt en gång, eller två gånger, jag kan nog räkna upp... hm 7 stycken fall där det blivit sådär. Det blir som om jag tränar dom inför ett förhållande! Och just precis när jag tror att det börjar bli allvar så blir det inte det... och inte så långt därefter så har de träffat någon annan som de blir ihop med, även fast de har svårt att binda sig, eller inte är redo för förhållanden.

Jag är ett jävla mellanboende! En språngbräda inför livet i ett förhållande! Jag är som assistenten som får göra skitjobbet medan forskaren tar åt sig äran för resultatet. Jag planterar frukten men får inte skörda.

Så okej, om det är någon som vill träffa någon inom en snar framtid, se till att jag blir engagerad i dig! Att jag börjar få lite känslor, att jag börjar tro på det vi har... det som du snart har med någon annan. Är det inte konstigt att jag tycker att livet är jobbigt? Okej, jag tog bara upp kärlekens missvisande värld just nu... men det är en stor del i dagens samhälle.

Nu ska jag lägga mig i sängen, och lyssna på Steve von Till. Världsbäst!

The black dog - Kristofer Åström & The Hidden Truck

onsdag 7 maj 2008

Bloggens första daxis

Jag hittade ett gammalt brev från Malin, så jag smsade henne om det. Hon hade skrivit en daxis i brevet, och nu undrade hon om jag inte kunde skriva en i min blogg, så skulle hon skriva en i sin blogg. Sagt och gjort!

Daxis den 7/5-08 kl 20.49

DAGENS HUMÖR: Ganska bra faktiskt, men jag har fruktansvärt ont i ryggen och nacken vilket för att mitt humör blir lidande.
DAGENS KLÄDSEL: Efter mitt bad blev det lila-svart linne från H&M, svart kofta från JC och svarta velourbyxor från H&M.
DAGENS HÅR: Tråkigt tråkigt tråkigt, jag är less på mitt hår.
DAGENS HÄNDELSE: Fika med Emil på Safari.
DAGENS TELEFONSAMTAL: Jag tog äntligen tag i kragen och ringde till Red Dragon Tattoo för att boka om min tid. Så jag fick en ny tid i augusti.
DAGENS LÅT: Markus Krunegård - Jag är en vampyr
DAGENS BORDE: Ringa och fixa läkar- och tandläkartid, ringa IF Metall.
DAGENS PLANER: Ha tv-kväll kort och gott.
DAGENS SAKNAD: Allt för mycket... kanske...
DAGENS ROLIGASTE: Mammas dagbarn Liam skulle tvätta munnen, men kom ut från badrummet och hade råkat tvätta ögonen och näsan också.
DAGENS KÖP: Ett par leggings på Lindex.
DAGENS GODIS: Choklad- och färskostmuffins på Safari, och ONE Cheesecake Brownie-glass från Ben & Jerry.

söndag 4 maj 2008

Mina dagar just nu

Jag har varit lite passiv när det gäller min blogg på den sista tiden. Jag vet inte riktigt varför, om det är så att jag inte haft tid eller om jag inte har haft något speciellt att skriva om. Men jag är på gång, jag har flera inlägg planerade i huvudet så jag ger mig inte så lätt...

Jag har helt gjort slut med Umeå nu. Jag har hämtat mina sista saker, lägenheten är urstädad och nycklarna inlämnade. Det känns skönt, men samtidigt rätt jobbigt. Alltså jag längtar inte tillbaka direkt, jag längtar efter vissa saker som mina kompisar och jag längtar bort från en slags ensamhet och utanförskap som jag känner här i Kiruna just nu. För på något sätt tror jag att jag kommer glida längre ifrån mina vänner, det är svårt att sköta om en relation över Internet. Men här i veckan så hörde Cecilia av sig, gud så jag saknar henne. Jag fick ett meddelande i röstbrevlådan att hon ville berätta en sak till mig, så vi träffades sedan på MSN och jag fick veta världens grej! Jag kände mig så glad att hon ringde personligen för att berätta, även om vi pratade om det på MSN senare.

Och som en del vet, så är det helt över med lappkillen. Det var jobbigt att inse det, och de första dagarna var jag ledsen. Men jag försöker komma över det... Och varje dag känns lättare.

Jag har dessutom fått jobb. Mitt gamla jobb i LKAB, den 26e maj kl 08.00 ska jag infinna mig i receptionen på kontoret. Min gamla chef Gunn ringde och frågade om jag ville ha jobbet, även om jag var lite skeptisk först så börjar jag se fram emot det. Jag kommer visserligen jobba mycket, och vara ledig lite men jag kommer tjäna pengar!

Hur som helst, mina dagar just nu ackompanjeras bäst av 60-tals musik. Jag har inte lyssnat på det på ett bra tag, men nu har jag blivit påmind. Just nu är det mest The Animals, Kinks och Herman´s Hermits. Det är fantastiskt, jag älskar musiken! Den är lättlyssnad, bra texter och okej, jag är småkär i Peter Noone (sångaren i Herman´s Hermits) och Eric Burdon (sångaren i The Animals). Alltså 60-tals versionerna av dom, jag har bildgooglat dom idag och de är gamla gubbar. Varför fick jag inte vara ung på 60-talet? Jag hade absolut varit groupie då!




tisdag 22 april 2008

Fasters hjärta smälter

Felicia, juli 2007

Jag överdriver inte när jag säger att det bästa med att bo hemma i Kiruna igen, är min brorsdotter. Det finns ingen mer underbar människa än Felicia. Hon är alltid glad, och fin. Min älskade lilla brorsdotter. Idag ropade hon bland annat "faster, kom hit så ska du få en bamsekram", och den glada fastern gick dit och fick världens största kram.

Förra veckan inträffade det här runt lunchbordet. Mammas andra dagbarn kallar mig också för faster ibland. Vi pratade om att jag kunde vara faster till dom också, och sedan kom vi in på att Felicia har en till faster, på min brors biologiska pappas sida. Då sa jag till Felicia "jamen du har ju två fastrar, så då kan jag ju vara faster till Liam, Vera och Alina också".

Men hon gick inte riktigt med på det, så hon är tyst ett tag och funderar. Sedan säger hon "Liam, du kan få min andra faster Therese istället".

Ja, jag överdriver inte när jag säger att Felicia är en av de viktigaste människorna i mitt liv. Mitt lilla hjärta. Min prinsessa, min lilla gumma.


Tokiga Felicia, Sthlm februari 2008

Felicia och jag myser på morgonen i min säng, påsken 2008

lördag 19 april 2008

Take your pants off

Igår var Emils lillebror Micke ute, han hamnade på efterfest och sedan efterfest till efterfesten. Där spelade han bort sina jeans, så han fick gå hem i långkalsonger. När han började närma sig hem, kom han på att plånboken och nycklarna hem låg i jeansen. Men innan han kom fram, så hann några från festen i kapp honom och gav tillbaka jeansen. Haha. Det är en rolig historia i alla fall.

Jag var på middag hos Emil och Micke ikväll. Det blev ost-spenatquorn till mig och baconinrullade kycklingfiléer för killarna, med klyftpotatis och vitlökssås. Emil gjorde efterrätt, körsbärsjuice-marinerade jordgubbar i maränggrädde. Sedan hamnade vi alla i koma, jag och Emil låg i varsin soffa framför tv:n och Micke gick upp och la sig i sängen.

Jag orkade inte följa med och kolla på film hos Thomas ikväll. Jag och Emil hämtade upp hans kompis Mikael på vägen och jag körde killarna till Thomas. Vi körde förbi min gamla lapps hus, ett jättefint och mysigt hus, jag vet inte riktigt hur det ligger till men han skulle ju sälja det men inget händer. Sedan körde jag förbi min nya lapps lägenhet, det lyste hos honom. Jag blev lite ledsen och åkte hem sen, nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, om jag ska kolla på film, läsa en bok eller skriva.

Förresten har jag hittills åkt 2,3 mil längdskidor den här veckan. Snart tar säsongen slut, det är tråkigt, för äntligen har jag och Emil hittat en träningsform vi båda tycker är kul och som vi kan göra tillsammans. Ja jag vet att jag muttrade lite först om att det är tråkigt, men jag har kommit på att det är väldigt fridfullt och skönt. Jag undrar vad jag ska börja göra istället, för jag behöver träning. Även om mina 2,3 mil skidor nu borde vara bortkastade, så mycket som jag ätit igår och idag. :/

Take your pants off - First Floor Power

tisdag 15 april 2008

Thinking about you

Jag är en idiot. Jag kan inte sluta tänka på honom... Det kan handla om små saker, som att jag såg reklam på tv för bilen han har, eller att jag råkade se en bild på honom i min mobil. Sedan är jag fast, han är fast i mitt huvud. Och när jag börjar tänka mer, så är det nära till att ögonen blir tårfyllda. Jag är en sån jävla dramaqueen, bara för att jag inte visste vad han ville, bara för att jag är så rädd för att bli sårad, så skriver jag ett sms att det har kommit en del saker i vägen för mig. När jag istället borde ha hört av mig till honom för att vi skulle ses, som vi bestämt. Och nu känns det som om det är försent... Hjälp mig?

Thinking about you - Radiohead

onsdag 9 april 2008

Where is my love?

Jag känner mig passé. Det känns som om jag aldrig kommer få uppleva kärlek igen. Jaja, jag vet att jag bara är 24, men det är så det känns. Idag läste jag Kontaktsidan i NSD, en kvinna sökte kontakt med någon, född 1925, aldrig gift, inga barn. Jag tänkte att även om folk säger "klart du inte kommer bli ensam", så kan man bli det. Hon fick säkert också höra flera gånger att det är klart att hon inte kommer vara ensam resten av livet, klart hon kommer träffa någon. Men sånt där händer, försök inte vara så jävla optimistiska, det är klart att det finns folk som blir ensamma.

Jag tänkte att jag kanske aldrig mer får känna vissa saker. Som den där natten när jag hälsade på mitt ex, och han hade jobbat på kvällen. Jag vaknade till när han kom hem och han tog av sig sina jobbkläder, och jag tänkte att han är det vackraste jag sett. Jag tänkte att jag aldrig ska glömma det ögonblicket.

Eller när jag var hos min vän-flört-whatever och han skulle till jobbet på morgonen. Innan han gick kom han till sängen och pussade mig hejdå. Sedan kunde jag somna om med ett leende på läpparna.

Eller handlar min romantik om att jag ska vara sömnig vid tillfället? Mina drömmar kanske är rosa-aktiga och det smittar av sig när jag vaknar till och jag ser världen och de två männen i rosa skimmer. Det är i alla fall två av de finaste ögonblicken jag kommer ihåg.

Jag saknar min terapeut Ulf. Jag hade behövt prata med honom om mitt förbaskade bekräftelsebehov, få lugnande ord om att jag överreagerar på det här med kärlek för att jag inte kan få bekräftelse just nu. Att min liv inte alls är slut, och att jag behöver ge bekräftelse till mig själv. Jag vet ju vad allt handlar om, men det är svårt att få teorin att bli praktik. Istället blir jag negativ. Eller så är jag bara fånig...

Where is my love? - Cat Power