Precis som Malin, så kan jag säga att jag är less. Men av andra anledningar. Jag är less på att bo hemma nu, jag känner att jag är i vägen hela tiden. Och jag får en massa krav på mig, att jag måste göra saker. Jag känner att jag inte kan sitta för länge vid datorn och kolla på film/serier eller vad som helst för det är inte ett accepterat sätt att fördriva sin tid på, inte för den äldre generationen.
Jag är även less på mig själv, för att jag känner och gör konstiga saker ibland. Vissa saker tar jag för givet, och så tycker att jag kan gambla lite och satsa på annat för spänningens skull. Sedan har jag inget, för jag tappar intresset för det nya och det gamla har försvunnit... Som jag skrev en gång tidigare, jag tror att jag har kvar det gamla... men sen står jag där, med lång näsa!
Igår ringde lappkillen, frågade om han fick komma över. På något sätt kändes det inte som en bra idé, och jag sa att vi kunde ses idag istället. Men jag orkade inte höra av mig. Jag vet inte vad det är med mig, men jag tror att inom mig vill jag inte bli sårad. Därför känns det enklare att låta det rinna ut i sanden.
Jag hade inte ens lust att gå på min mormors 80årskalas i lördags. Jag ansåg att jag är det dåliga barnbarnet, den där som återvänder, bor hemma hos föräldrarna, har inga planer, den som är ensam, som inte har någon familj. Jag känner verkligen stress, och jag har 25-årskris! Men jag gick på festen, och det var trevligt. Eftersom det är idag som min mormor egentligen fyller år, så åkte vi förbi. Hon hade gäster då, som är i samma ålder. De frågade hur det är att vara 24-25 år, och jag sa att det är för jävligt.
Futureshock - Nine
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar