söndag 13 januari 2008

Det snurrar i min skalle

Jag är irriterad. Jag är ledsen. Jag är besviken. Jag är arg. Jag känner mig nere. Jag väntar. Jag hatar att vänta. Jag vill något mer. Jag känner något inom mig. Jag vill att något ska hända. Jag vill att någon ska höra av sig. Jag vill ha mer. Jag känner mig osäker. Jag vill inte känna så.

Jag har bott hos Emil de senaste dagarna. Eller jag har sovit hos honom två nätter. Jag är glad att jag inte är ihop med någon, så jag hade behövt förklara det, att jag sover hos mitt ex. Att han är den jag känner mig trygg med. Han som räddade mig i torsdags. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom.


Vi såg på Frufritt idag, ni vet den samiska serien om män i Övre Soppero. Jag tänkte på någon, fan, att han inte hör av sig. Och jag kan säga att jag funderar väldigt mycket över mitt liv, men jag kommer ingen vart. Jag sitter fast i en återvändsgränd, och jag vet inte vilken väg jag ska ta ut. Är det kanske vägen där jag slutar med allt här i Umeå och drar mig till något annat ställe? Den känns lockande. Jag vet bara inte var det andra skulle vara, är det kanske ett tryggt ställe som Kiruna i början?

Det kommer snurra hur länge som helst. För jag har ingen aning om framtiden, och jag vet inte vad jag vill alls. Och jag funderar på min vecka, och jag funderar på om allt känns så bra, varför hörs inget? Jag känner mig bara besviken, ledsen och irriterad.

Det enda som gjort mig lite glad idag, var att jag youtubade på Herman´s Hermits. Jag satt och sjöng med i låtarna. Emil fick titta på, kanske under tvång. Sångaren, Peter Noone, är så söt. Iiih.


Det snurrar i min skalle - Familjen

lördag 12 januari 2008

Dedicated follower of fashion



Igår var jag off, efter en ännu mer off-torsdag. Så Anja frågade mig om jag vill göra något på kvällen. Vi kom fram till att äta middag nere på stan och gå på bio. Men det blev ett glapp mellan middagen på Taj Mahal och bion, så vi hann både dricka en öl och gå på Station och dricka kaffe. Men nåväl, vi såg The Darjeeling Limited. Åh fan fan fan, vilken jävla bra film!



Och filmen byggde bara på min "thing" för Adrien Brody, ja, och även i viss mån Owen Wilson. Jag gillar män med något i utseendet som ger karaktär. Typ som Adrien Brodys näsa. Ja, och även Owen Wilsons näsa. Och ja, hellre stort än litet, såklart.




Jason Schwartzman är ju rätt tråkig. Okej, jag kan tycka att Måns Zelmerlöv är väldigt snygg, men han är för perfekt. Jag vill inte ha det perfekta. Jag vill ha något annat, något som sticker ut eller något som inte räknas som det "perfekta".

Och förresten, så nu vill jag ha sommar för jag vill ha solglasögon på mig. Jag vill ha solglasögon som liknar det Adrien Brody har på bilden ovan. Eller så vill jag ett par snygga pilotglasögon. Jag blev inspirerade i torsdags när jag började kolla på serien Dexter. Jag gillar Dexter, serien alltså. Det är genialiskt att göra en serie om en seriemördare som jobbar hos polisen. Så idag ska jag bli bjuden på middag hos Emil, och fortsätta kolla på Dexter.

Dedicated follower of fashion - The Kinks

torsdag 10 januari 2008

Growing pains

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Idag är tvivel-dagen, och jag undrar om jag ska klara av den kommande terminen. Eller om jag ska flytta, en del av mig vill flytta hem till Kiruna. Jag vet inte ens om jag klarar av terminen som håller på. På måndag ska debattartikeln in, och jag har hittills skrivit 2 sidor i mitt anteckningsblock. Jag var till Ulf idag, min terapeut. Vi hade så pass mycket att gå igenom så vi drog över en halvtimme. Han frågade mig en viktig sak: ska du känna dig trygg med hemmet eller känna dig trygg med dig själv?

En del av mig vill flytta till Stockholm. För Emil flyttar dit i februari. Cecilia bor redan där. Iida bor redan där. Och nu bor ju Björn också där. Men jag vet inte om jag klarar av det heller, jag vet inte vad jag vill. Eller jag vet vad jag inte vill, men kommer inte på något alternativ. Herregud, måste livet vara så svårt?

Jag önskar att jag kunde säga som Maddox skriver som tillägnan i sin bok "The alphabet of manliness". "To the love of my life, my soul mate, and the greatest person in the world: Me." Jag sa det till Ulf också, och vi nickade samförståndigt efteråt. Ja, det är så jag ska ha det, det är det jag ska kämpa för.

Growing pains - The Spectacle

tisdag 8 januari 2008

Winners and losers

Är det inte så att det man inte kan få, det vill man verkligen ha? Och så blir känslorna bara starkare att man måste ha det? Vinnarinstinkten som talar, kanske, "jag måste ha det, jag kanske egentligen inte riktigt vill ha det, men nu måste jag ha det för att det är svårare att få". Och så kanske man får det, och då känns det helt plötsligt som ingenting. Illusionen av att vilja ha något.

Jag har kommit på mig själv med det.

Och hur mycket får man höra av sig innan man upplevs som tjatig? Jag hatar att känna mig tjatig, men just nu... det är vad jag känner. Och jag känner att skolan är för mycket, jag kan inte koncentrera mig på att plugga och göra det jag borde, och när jag sitter på föreläsningar så går tiden så olidigt sakta. Jag vill egentligen så mycket, men just nu så känns inget lockande. Idag la jag mig ner på golvet vid datorn, och hoppades på bättre tider. Men golvet var kallt, och det blev inte så mycket bättre. Emil var och hälsade på mig då, han är inte som andra. Andra kanske kommer fram och frågar hur det är, och säger att jag ska resa på mig. Men Emil la sig bredvid mig och pratade. Men jag frös, så jag reste på mig.

Min vän Janne ringde mig idag. Han var i Sverige igen. Jag har inte pratat med honom på länge. I september åkte han bort, till Asien och sedan USA, men nu är han hemma igen. Han har träffat sitt livs kärlek i USA. Jag frågade om det är vad som krävs för att träffa sitt livs kärlek, att resa bort och han sa att han har så många nya intryck och så.

Och ikväll ringde min äldsta bästa vän Malin. Hon ligger inlagd på Sunderby sjukhus med blindtarmsinflammation. Vi pratade igår om det på MSN. Hon hade jätteont, och om hon inte svarade på 4 minuter så skulle jag ringa ambulans till henne. (Tänk vad Internet är bra egentligen, vi sitter på ett avstånd Umeå-Luleå och kan göra sådant.) Idag gick hon till läkaren och nu ligger hon på sjukhus, ja. Mina tankar och kramar till dig, Malin.

Vi som alltid är med varandra. N-J sa i julas att jag och Malin alltid är tillsammans. Det stämmer nog. Han lärde känna oss i par, och därefter har vi typ alltid varit med varandra när vi träffat honom. IT-grillen en festival, juldagen på Ferrum nu. Ja, jag och Malin för alltid. Liksom.

Winners and losers - Social Distortion

måndag 7 januari 2008

I´m bored

Till nyår lovade jag mig själv två saker:
1. Träna mer.
2. Shoppa mindre.
Idag var jag på stan med Evelina. Jag kom hem med ett nagellack, en sjal, ett par byxor och två stycken långärmade tunna tröjor. Och jag har inte varit till IKSU än. Men till mitt försvar så var det faktiskt byten jag gjorde när det gällde byxor och tröjorna.

Jag är ruggigt opeppad på att vara i Umeå, faktiskt. Föreläsningar idag, och jag är redan skoltrött. Jag har ingen lust att ha skola, speciellt inte imorgon kl 8.15. Och med ett hål från kl 10 till 15.15. Shit! Men imorgon kommer Anja hem igen, och jag kanske inte har lika tråkigt längre. Jag har aptråkigt just nu. Jag har en massa skolgrejer att ta itu med, men jag orkar inte.

Igår hade jag middag. En vän som åkte förbi, han kom från Kiruna och skulle neråt. Så jag bjöd in på middag och kaffe och kaka till efterrätt. Jag skröt om mina skills idag till Evelina, att jag kan bli värsta hemmafrun egentligen. Hur som helst pratade min vän i telefon när han var här, och han pratade samiska. Det är så fint. Jag förstår inget, han kan säga vad som helst om mig i hemlighet men jag tycker det är så fint ändå.

Måååh, jag har så tråkigt, och jag väntar... vad väntar jag på? Jo, sms som kan få mig att le. Come on!

I´m bored - The Vicious

torsdag 3 januari 2008

Don´t make me wait

Jag vet inte, kalla mig otålig, men jag gillar inte att vänta onödigt länge på något. Jag vill helst få det på en gång, till exempel veta något, eller när man beställer saker så vill jag ha det helst dagen efter. Okej, jag själv kan var kolugn och inte göra något alls på länge och folk får vänta på mig, men det är en annan historia. Det hänger lite ihop med det där, när jag skrev om spelet som utförs i raggningsvärlden. Jag hatar att vänta helt enkelt. Jag hatar att vänta på ett telefonsamtal, jag hatar att vänta på ett sms eller ett mail. Tänk på det.

Idag slog det mig, att jag inte alls har kommit något vart med mitt tänkande på framtiden. Ikväll när jag låg i badkaret och sippade på min smoothie (med jordgubbar, färsk ananas, mango och passionsfrukt) så kändes inte skolan så lockande. Jag vet inte vad jag ska göra. Men jag ska åka till Umeå, även om jag inte är speciellt peppad just nu.

Och jag sitter och försöka skriva min årslista, men jag har nog lite dåligt minne, så den kommer tidsnog. Håll ut!

Don´t make me wait - The Lost Patrol Band

tisdag 1 januari 2008

Nightlife

Nyårsafton. Jag tycker att nyårsafton egentligen är sjukt överskattad. Jag bojkottade nyår i två år och var i stugan utan något firande alls. Det var som jag sa till någon förra veckan "nyårsafton, det är ett dåligt slut på ett år och en dålig början på nästa år". Men jag bestämde mig för att fira in nya året med en fest i år. Mest för att Malin och Therese också var lediga och tillgängliga här hemma i Kiruna.

Så vi hade fest hos Johan och Elli. Vi var inte så många, men vi hade kul. Vi skålade på fest hos Malin i maj 2008, till minne av festen hos Malin i maj 1999 när hela kvarterets snöplogar låg på Malins gård dagen efter, och Malins pappas sättpotatis låg ute över hela kvarteret. Det var tider det. Nåja, vi åkte till stan därefter och skålade i det nya året på Folkets Hus-parkeringen, och sedan ställde vi oss i en lång, trång kö till Ferrum. Jag träffade mina kusiners kusin Jonte i kön, han ska börja med en firma på internet som kombinerar kakel, casino och bryggeri. Malin skulle bli hans första kund, hon trodde verkligen på hans kombinationssida på internet.

Inne på Ferrum kände jag mig gammal. Alla verkade vara typ 19, även fast det var 20 årsgräns. Men vi dansade mest, och jag träffade mina bästa killar (från inlägget nedan). Herman var på topp och tokdansade med oss. Och sedan gick vi hem, jag, Malin och Therese. Jag var till och med så vuxen att jag hade täckbyxor med mig, tjoho! Jag pratade i telefon med Björn därefter, han peppade mig för framtiden och allt. Tack Björn, you´re the man!

Och där efter så... ja... jag fick en massa sms, och någon gång vid 5-tiden när jag hade somnat så ringde telefonen och väckte mig. Jag ryckte in som Florence Nightingale en gång till. Men det var trots allt en bra nyårsafton, så bra att jag kan göra om det nästa år.

Nightlife - The Koo-koo's