När hjärtat svider (del 2)

Jag sitter med ett värkande hjärta. Jag har ingen lust alls att åka till Umeå imorgon. Jag vill stanna kvar här, eller det kanske jag inte heller vill, men jag vill inte åka tillbaka. Det är svårt att förklara... Kan jag inte få stanna här? Jag känner mig så ruggigt ensam inom mig nu, och jag vet inte hur det kommer bli i Umeå. Jag har ingen lust längre, jag vill inte. Jag struntar i skolan, känns det som, jag bryr mig inte om hemsidor, jag bryr mig inte om resan till Polen. Jag är rädd för det där, att jag inte bryr mig. Jag vet ju vad jag vill, och jag vill kolla på stjärnor med någon, precis som igår.

Jag har gått vidare i min samiska inlärning, och kan nu säga en del saker; maj, december, köttbulle, kalv, bra/god, kom, flicka, jag heter, god dag, jag/du är och så kan jag räkna till tre. Ja, det är väl vad jag kan... Så jag kan sätta ihop små meningar nu, "god dag, jag heter...", "jag är en flicka", "du är inte en flicka" och jag antar att jag kan säga att jag är en köttbulle också. Eller så är det kanske du som är en köttbulle?

När hjärtat svider - David Sandström