Jag har så gott som tagit mitt beslut nu. Jag klarar inte av Umeå just nu, och varje dag gråter jag över att vara här och det känns tomt inom mig. Jag kommer inte tacka ja till lägenheten på Lilljansberget, och jag kommer ta kontakt med skolan och säga att jag slutar. Jag kommer packa ihop mina grejer och jag kommer att flytta hem igen. Jag kommer att bo hemma den här våren och eventuellt sommaren, tills jag får veta om jag kommer in på utbildningen jag är intresserad av. I så fall kommer jag söka en ny lägenhet någonstans i Umeå. Det blev många "kommer" i ett och samma stycke, men ja... whatever. Jag får se om jag ens klarar av att vara kvar här tills nästa vecka när jag ska till Stockholm. Antingen ska jag boka om flygbiljetten från Kiruna istället, eller så får jag kämpa ett tag. Jag ska träffa min terapeut på fredag, så jag måste hålla ut så länge. Även om mamma sa idag att jag inte behöver, att jag får komma hem direkt och att jag inte ska behöva gå och må dåligt och vara ledsen över att vara i Umeå.
Nu gäller det bara att ta itu med alla de här grejerna, som CSN, flytta, Arbetsförmedlingen, adressändring och en slags livsändring. Jag kommer att sakna mina vänner här i Umeå, och jag känner att det kommer bli svårt i Kiruna, att jag inte direkt har samma umgänge där. Jag vet inte ens om jag har något umgänge där?
Allt det här skrämmer mig så oerhört. Är det meningen att livet ska vara så svårt att leva? Kommer jag verkligen börja må bättre i Kiruna? Jag vill bara ha ett enkelt och lyckligt liv. Jag begär inte ens så mycket, men ändå... ändå är det såhär... Jag har hamnat i samma svacka igen, samma mönster... Jag letar efter bekräftelse och efter anledningar till att livet är värt något.
Vad fan ska jag göra. Det är inte ens ett frågetecken där. Och jag tänker på den stackars killen som dog i gruvan i Kiruna ihelgen, och jag gråter en skvätt för honom också.
I´m so lonesome I could cry - Johnny Cash
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, det brukar ju kännas lite bättre när man fått prata ut. Han brukar vara bra på att ge råd och hur man ska tackla olika situationer. Slumrade till nu på eftermiddagen. Sov säkert 3 timmar. Är helt slut. Känner att jag orkar ingenting. Å så vill man ju liksom inte må. Igen.
Hoppas du har det ok iaf. Kram
Du har ju oss här i Kiruna :) Jag vet precis hur det känns att "vara på fel plats". Man vill bara bort.
Kramar till dig
Hörrö pusspinglan, jag ser att du kommit till ett beslut. Du vet att du får komma till mig NÄR som helst du VILL!
Det borde vi absolut! Kändes mkt bättre på jobbet idag. Fast det beror nog mest på att jag fick en stund till att prata med Kerstin som ska fungera som min handledare/kontaktperson där. Så nu ska jag bara behöva vara där 3 dagar i veckan till en början. Känns mycket bättre! Att det får gå i min takt. Men trött är jag idag oxå. Nåja. Det går väl över nån gång! Kram
Men hjärtat! Om det är detta som du känner är rätt beslut just nu så är det ju bara rätt.. Himla tråkigt för oss som är kvar, men jag hoppas du finner det du söker, oavsett om du vet vad det är eller inte.
Ska jag komma över med en flaska vin ikväll? Om du har tid och lust. messa mej i sådana fall så avbokar ja mina planer. Kramar fina!!!! (om det inte passar ikväll har ja tid imon me..)
men åååh hoppas du mår bättre snart men det gör du nog då du får åka hem till kiruna. puss baby
Skicka en kommentar