The new deal

Jag har varit på väg att skriva länge, men istället har jag fastnat i en bok och prioriterat boken framför blogg. Läste Moa-Lina Croalls bok "Sen tar vi Berlin", och jag var fast. Jag träffade Moa-Lina en gång på Club Subjekt i Umeå, när jag satt med dom queera konstnärliga musikerna-författarna-eldsjälarna. Jag vet inte om något ändrades genom detta möte, om jag såg huvudpersonen som henne och tänkte på henne utifrån vad jag vet om Moa-Lina. Troligen. Men jag fastnade vid en mening i boken. "Att leva i en kärleksrelation är att acceptera att man kan bli bortvald - närsomhelst och hursomhelst." Huvudet på spiken för någon som mig, rädd för kärlek även fast jag längtar efter den.

Annars börjar jag känna mig tjatig när jag säger att jag har hittat en ro inom mig. Att jag inte är lika beroende av bekräftelse längre. Men det känns så skönt. Jag känner mig inte heller manad att gå ut bara för att hitta någon. Jag skrev till Anja igår, att det är väldig få jag kan tänka mig just nu. Väldigt få. Kanske den där som har fastnat inom mig, som suttit fast hur länge som helst. Hur blir man av med såna där gamla kärleks-hangups? Eller så den där fina unga mannen, med piercing i läppen, rufsigt hår och galna skrattet. Jag vet inte ens vad jag känner för den där mannen i Umeå, han som Anja kallade "min blivande pojkvän". Men det ska bli fint att träffa honom igen, kanske avsluta den här långdragna flirten eller göra något mer av den.

Hur som helst fyller jag 25 år på fredag. Ohmygod, som jag fruktat den dagen. Men det känns okej nu. Jag ska omge mig att fina vänner och kanske goda drinkar, vem vet... Chokladtårta blir det i alla fall!

Mina fina vänner Cecilia och Magnus fick en son igår. Jag tyckte ju visserligen att han hade kunnat vänta lite, och anlända på fredag. Men icke, men han är en novemberpojk i alla fall. Jag saknar Cecilia så mycket, och jag kan inte bärga mig förrän jag får träffa lillen.

Ps. Cammy, jag har sökt trafiklärare men inte fått svar ännu.