måndag 24 november 2008

The new deal

Jag har varit på väg att skriva länge, men istället har jag fastnat i en bok och prioriterat boken framför blogg. Läste Moa-Lina Croalls bok "Sen tar vi Berlin", och jag var fast. Jag träffade Moa-Lina en gång på Club Subjekt i Umeå, när jag satt med dom queera konstnärliga musikerna-författarna-eldsjälarna. Jag vet inte om något ändrades genom detta möte, om jag såg huvudpersonen som henne och tänkte på henne utifrån vad jag vet om Moa-Lina. Troligen. Men jag fastnade vid en mening i boken. "Att leva i en kärleksrelation är att acceptera att man kan bli bortvald - närsomhelst och hursomhelst." Huvudet på spiken för någon som mig, rädd för kärlek även fast jag längtar efter den.

Annars börjar jag känna mig tjatig när jag säger att jag har hittat en ro inom mig. Att jag inte är lika beroende av bekräftelse längre. Men det känns så skönt. Jag känner mig inte heller manad att gå ut bara för att hitta någon. Jag skrev till Anja igår, att det är väldig få jag kan tänka mig just nu. Väldigt få. Kanske den där som har fastnat inom mig, som suttit fast hur länge som helst. Hur blir man av med såna där gamla kärleks-hangups? Eller så den där fina unga mannen, med piercing i läppen, rufsigt hår och galna skrattet. Jag vet inte ens vad jag känner för den där mannen i Umeå, han som Anja kallade "min blivande pojkvän". Men det ska bli fint att träffa honom igen, kanske avsluta den här långdragna flirten eller göra något mer av den.

Hur som helst fyller jag 25 år på fredag. Ohmygod, som jag fruktat den dagen. Men det känns okej nu. Jag ska omge mig att fina vänner och kanske goda drinkar, vem vet... Chokladtårta blir det i alla fall!

Mina fina vänner Cecilia och Magnus fick en son igår. Jag tyckte ju visserligen att han hade kunnat vänta lite, och anlända på fredag. Men icke, men han är en novemberpojk i alla fall. Jag saknar Cecilia så mycket, och jag kan inte bärga mig förrän jag får träffa lillen.

Ps. Cammy, jag har sökt trafiklärare men inte fått svar ännu.

tisdag 11 november 2008

Uppdatering, bara sådär

Vad har hänt sedan sist? Jo, en hel del har hänt. Jag har fått lägenhet i Umeå, jag har sökt in till skolan i Vännäs igen och min pappa har fyllt 60 år och därmed haft jättepartaj. Det var roligt, och bekräftelsenarkomanen inom mig som vilat ett bra tag, blev typ två meter lång och glad. Jag var ut samma kväll med min kusin Lars, vi har aldrig varit ut tillsammans, kanske är självklart då han bor på Lidingö och jag i Kiruna. Men vi har typ lovat varandra att ses snart igen, att jag ska komma ner dit med Emil och göra stan osäker, skitbra alltså!

Och jag träffade min gamla fling, sommaren 07-flingen, han som döpte en renkalv efter mig. Det var fint att ses, och jag åkte taxi till honom. Han har flyttat sedan sist, och nu bor han i en vindsvåning med runda fönster i sovrummet, fönster med utsikten mot fjällen, jag dör! Men jag tror det räcker så, som jag sagt till Koffe, och till Anja, så just nu behöver jag inte någon. Jag ska koncentrera mig på studier och annat. Det kommer bli bra, det blir faktiskt bra tillslut...

tisdag 7 oktober 2008

Han snurrar i mitt huvud

På något sätt tycker jag att det är tråkigt att lukten av honom börjar försvinna från min kudde. Jag tyckte det var tråkigt att jag inte orkade gå ut i helgen, gå på samma fest som honom. Men jag var förkyld och hängig, förkyld blev jag av honom. Det är lite ironiskt ändå, hans förkylningsbaciller gjorde att jag inte kunde träffa honom. Äsch, jag kanske inte tycker något egentligen. Jag kanske bara tycker om närheten som jag fick av honom, jag har kanske återfallit i mitt bekräftelseberoende.

Min vän C i Sthlm var uppe i Kiruna under helgen, och ville ha med mig ut. Hon frestade med att han skulle vara på festen. Jag sa att jag inte orkade, men hon kunde ju hälsa honom från mig. Men jag vet inte, hon har inte sagt något mer om det så det kanske inte är så intressant.

Men just nu snurrar han i mitt huvud. Jag ser hans leende framför mig, jag försöker lukta på kudden och förhoppningsvis känna något, och jag hoppas att jag träffar honom snart igen.

måndag 29 september 2008

Återvinning

Jag träffade mitt lammkött ute på krogen i lördags. Det var rätt spännande att se honom några månader efteråt. Under tiden hade han varit i Barcelona och skejtat i några veckor. Jag har alltid haft ett gott öga för killar som åker skateboard och snowboard. Om dom dessutom är snygga, har piercings och lyssnar på punk, jamen då kan det inte bli något annat än en fullträff. Min vän Therese tyckte han såg ung ut, och verkade lite omogen.

Hur som helst bestämde vi att han skulle säsonga i Riksgränsen istället för Karibien, och jag är välkommen att hälsa på i Riksgränsen till vinter. Jag meddelade min vän C i Sthlm att jag träffat honom igen, hon som retade mig i somras på jobbet när jag träffat honom första gången. Men det var fint att träffa honom, han har ett jättefint leende och är så mysig.

Återvinning rules!

tisdag 16 september 2008

When drops of sadness fall

Jag har varit bortrest ett tag. Har varit nere till Sthlm för att hälsa på världens bästa Emil, som numera jobbar där. När man åker dit, så blir det en hel del shopping, alltså bränna upp gruvlönen. Jag har köpt saker, lämnat tillbaka en del och köpt nya saker. Dessutom fick jag träffa massor av bra folk, jag hann fika och skvallra med Cecilia S innan hon åkte upp till Abisko med klassen, jag åt lunch och shoppade med Iida och hennes pojkvän, jag fikade, shoppade och åt middag med Cecilia N och hennes lilla babymage, jag åt persiskt och drack öl med Helena, jag hängde med Björn en dag på stan. Ja och så hann jag träffa mina småkusiner Leon och Noel (samt min morbror med sambo) innan de åkte till Grekland på semester. Det var en mycket fin semester.

Dock blev jag osäker när jag kom hem igen. Vad vill jag egentligen? Innan så gillade jag att vara i Kiruna. Idag när jag var här, så kände jag mig plötsligt malplacerad. Herregud, vad fan ska jag göra? När jag var hos Emil, så såg jag ett program där en svensk kvinna blivit kär i en thailändare och flyttat dit. Jag började nästan grina, för det verkade så fint.

Jag hade också kunnat resa runt, hitta någon att bli kär i, skaffa ett enkelt liv nånstans. Men så är problemet, hur fan kan jag bli kär i någon när jag fortfarande har känslor för någon annan? Eller känslor och känslor... Det finns fortfarande någon som sitter på en piedestal, någon som är lite snäppet bättre än alla andra jag träffar.

Till helgen blir det i alla fall 25-årskalas för den bästa och finaste Malin som finns. Det kommer bli trevligt, jag tror det. Och uteliv efter fest, det blir nog bra. Även om jag gärna hade velat vara på din fest med, Cammy!

When drops of sadness fall - Path Of No Return

söndag 31 augusti 2008

Smaken är som baken...

Idag sa en kille, som jag flörtat med, att jag har dålig killsmak. Jag svarade direkt att så fick han absolut inte säga, för min killsmak är alldeles ypperlig. Ja, det stämmer för det mesta, men ibland råkar några gråbergsbitar hamna i malmen (skadad av jobbet, javisst). Fast han tyckte tydligen att min dåliga killsmak var bra. För att han anser sig vara ful.

Jag vet inte om det är en bekräftelsegrej. Jag och Tina snackade om det på jobbet här i somras. Såna som säger "jag är så ful", så den andra måste svara "nämen du är inte alls ful". Säger saker så de ska få positiv feedback... Jag vet hur det funkar, jag är själv så ibland.

onsdag 30 juli 2008

People are strange - The Doors

Om jag någon gång får barn, så ska jag lära dom att inte engagera sig så mycket, att inte ha för stora förväntningar. Speciellt inte på andra människor. Människor är ett konstigt släkte och för det mesta blir man bara sårad, eller arg. Just nu är jag ganska less faktiskt, är det inte problem med arbetskamrater så är det något med "det andra könet". Jag vill inte ha ont i hjärtat.