18 år igen

Jag har fått påtryckningar att jag måste uppdatera min blogg nu när jag är tillbaka i Umeå, för att folk vill tydligen ha koll. Hur som helst trivs jag här, min och Emils lägenhet är fin, den är hemtrevlig och jag gillar den. Jag gillar det faktumet att jag har två dörrar till mitt rum, så jag brukar variera mig och välja mellan båda när jag ska gå in och ut från mitt rum.

Fyra dagar i veckan ska jag pendla till Vännäs. Måndagar har vi som hemma-studie-dagar. Det känns skönt. Jag orkar inte åka buss varje dag, med båda bussresorna (till Vasaplan och sedan till Vännäs) och väntetid på Vasaplan så tar det minst 45 minuter en väg. Hittills (efter två dagar, ja) är det lite omvälvande, det är mycket mer skola än vad jag är van med, men lärarna är jättebra och trevliga. Klassen är trevliga. Men ändå känner jag varje dag någon slags värk att jag inte vill. Men bara när jag inte är där, för när jag väl är på skolan tycker jag det är bra. Men så kommer jag hem, och jag får andra tankar. Fast det är ju inte så länge, utbildningen är inte ens 1½ år, och vi har flera veckors praktik.

Under våren ska vi ha en veckas besök på någon trafikskola. Jag överväger starkt att ta en trafikskola i Växjö. Mest för att jag ska få träffa lilla J. I så fall får jag vara med honom i över en vecka, det känns ju helt fantastiskt.

Nu ska jag läsa trafikböcker, samma böcker man fick på körskolan för mer än 7 år sedan. Eller de har ju uppdaterats sedan dess. Det känns lite som om jag är omkring 18 igen, det gör det även på bussen till Vännäs på morgonen, full av gymnasieelever. Hej!

Ett annat skäl att se framåt sådär 1½ vecka

Åh kan inte julen bara vara över? Eller så kan jag inte säga, för jag gillar julen. Men jag längtar mer till nyår, för då mina damer och herrar, kommer lilla J upp hit! Det blir veganmiddag värdig ett nyårsfirande, det blir nog lite drinkar och kanske lite bubbelvin, och det kanske blir någon fest. Det kommer bli grymt! Jag tror verkligen det! Men vi ska inte göra planer, vi ska ha ett spontant nyår. Jag hoppas ju att jag får träffa mina vänner också.

Men nu närmast blir det fest på annandagen, och utgång på hemvändarkvällen på Ferrum. När jag tänker tillbaka på förra gången, så ler jag. Mest för den finfina komplimangen jag fick av en helt okänd tjej. Hon kom fram och sa "jag måste bara säga det här, du är den sötaste tjejen jag någonsin sett". Jag tackade och så försvann hon lika snabbt. Therese undrade senare vad den där tjejen ville, och jag svarade med ett leende. Mer komplimanger från andra människor. Det behövs! Varför måste de flesta vara så dåliga på det?

Weekend heroes

Idag känner jag mig både glad och ledsen på samma gång. Men ibland är inte alla dagar lika bra, och jag tror att lite av anledningen till att jag känner mig både glad och ledsen är utekvällen igår. Det var mkt trevligt faktiskt, jag, Therese, Emil och Micke satt hemma hos Therese och hade förfest, och sedan var vi på Ferrum. Ferrum förra gången, den 29/11 var så mkt bättre. Det var roligare, det var trevligare folk då, och jag saknar Malin när hon inte är med ut. Men jag ska inte säga att det var dåligt igår ändå. Det var på många sätt fint.

Jag träffade en kille jag träffade med Malin förra gången vi var ut. En liten yngling, men jag gillar ju yngre killar. Fniss. Född 88 och från Malins by. Jag fick diverse erbjudanden av honom, och han kom fram stora delar av kvällen. Det slutade med att hans ex kom och bråkade på honom för att han pratade med mig, så jag drog mig därifrån. Så jag hamnade utanför Ferrum, pratandes med en lappkille som gick klassen ovanför mig på gymnasiet. Jag briljerade med mina samiska kunskaper, och vi försökte ha efterfest hos honom. Men istället gick alla hem till sig.

Men jag väntar på nyår litegrann. För i onsdags skickade jag ett sms. "X, kom till Kiruna till nyår. Vi kan äta vegansk festmiddag, ha Star Wars-maraton och bli fulla utan att gå ut." Han svarade att det skulle bli för dyrt, och efter några sms fram och tillbaka så sa han att han eventuellt skulle berätta en hemlighet dagen därpå. Och på torsdagen sa han att han kommer upp! Sa jag förresten att han också är yngre? Hahaha.

Skäl att se framåt...

TURBONEGRO KOMMER TILL KIRUNAFESTIVALEN SOMMAREN 2009! Förlåt för caps, men jag är så jäkla glad. Det kommer bli bäst! Fy fan vad bra!

En kille från Junis

Jag har så mycket i mitt huvud, men jag kommer inte på något bra sätt att få ner det. Att skriva ut det, utan mellanrum för funderingar, skriva så att fingrarna brinner, för så mycket har jag i huvudet. Men att få fram det... det är en spärr någonstans.

Jag vill skriva om helgen som var. Min 25-årshelg, som var mycket bra faktiskt! Släkt och fika på fredagen, och fest och drinkar på lördagen. Lördagen var fin, jag gillar mina vänner så mycket. Jag kommer sakna dom när jag flyttar till Umeå igen. För yes, jag har kommit in på trafiklärarutbildningen igen! Men just nu saknar jag ju mina vänner i Umeå. Man kan aldrig bli nöjd va?

Utekvällen var bra. Fördrinkar och tårta hemma hos mig, flera presenter med fiffiga rim av Malin. När vi kom ut beställde jag en GT, men grejen med att känna en bartender är att det blev alldeles för mycket G och inte alls så mycket T. Jag bjöd upp Malin till dans på övervåningen, några norrmän sjöng. Sedan stod vi i trappan länge, pratade med folk som gick förbi. Där träffade jag den här avlägsna bekanta killen, vi har haft koll på vilka vi är (för att han är från min by i Tornedalen) och kanske utbytt några ord någon gång. Nu bjöd han på öl och vi pratade. Jag träffade hans kompis som köpt mina gammelmorbröders hus i Junis, han bjöd mig på fest i huset nästa helg men jag tror inte... Jag kom ifrån den här killen sen, så jag och Micke fick för oss att gå till Emil kl 4 på natten, ett hembesök av hat för att han inte följt med ut. Fortfarande ganska påverkad av min GT-med-för-mkt-G, letade jag upp hans mobilnummer på hitta.se och ringde. Han hämtade mig senare i taxi från Emil. Jag följde med honom hem, men sa att jag inte gör något förrän det är på riktigt. Jag sov med kläderna på bredvid honom, men vi höll om varandra och pussades. Han sa att han skulle hämta mig i Junis nästa helg, jag sa vi får se.

Jag ska ju ändå flytta till Umeå. Det är ingen idé att bli involverad i något. Nej.

Min mamma sa förresten "Jenny, följ mitt råd, och skaffa inte en kille från Junis", samtidigt som hon kollade på min pappa. En kille från Junis. Haha.

The new deal

Jag har varit på väg att skriva länge, men istället har jag fastnat i en bok och prioriterat boken framför blogg. Läste Moa-Lina Croalls bok "Sen tar vi Berlin", och jag var fast. Jag träffade Moa-Lina en gång på Club Subjekt i Umeå, när jag satt med dom queera konstnärliga musikerna-författarna-eldsjälarna. Jag vet inte om något ändrades genom detta möte, om jag såg huvudpersonen som henne och tänkte på henne utifrån vad jag vet om Moa-Lina. Troligen. Men jag fastnade vid en mening i boken. "Att leva i en kärleksrelation är att acceptera att man kan bli bortvald - närsomhelst och hursomhelst." Huvudet på spiken för någon som mig, rädd för kärlek även fast jag längtar efter den.

Annars börjar jag känna mig tjatig när jag säger att jag har hittat en ro inom mig. Att jag inte är lika beroende av bekräftelse längre. Men det känns så skönt. Jag känner mig inte heller manad att gå ut bara för att hitta någon. Jag skrev till Anja igår, att det är väldig få jag kan tänka mig just nu. Väldigt få. Kanske den där som har fastnat inom mig, som suttit fast hur länge som helst. Hur blir man av med såna där gamla kärleks-hangups? Eller så den där fina unga mannen, med piercing i läppen, rufsigt hår och galna skrattet. Jag vet inte ens vad jag känner för den där mannen i Umeå, han som Anja kallade "min blivande pojkvän". Men det ska bli fint att träffa honom igen, kanske avsluta den här långdragna flirten eller göra något mer av den.

Hur som helst fyller jag 25 år på fredag. Ohmygod, som jag fruktat den dagen. Men det känns okej nu. Jag ska omge mig att fina vänner och kanske goda drinkar, vem vet... Chokladtårta blir det i alla fall!

Mina fina vänner Cecilia och Magnus fick en son igår. Jag tyckte ju visserligen att han hade kunnat vänta lite, och anlända på fredag. Men icke, men han är en novemberpojk i alla fall. Jag saknar Cecilia så mycket, och jag kan inte bärga mig förrän jag får träffa lillen.

Ps. Cammy, jag har sökt trafiklärare men inte fått svar ännu.

Uppdatering, bara sådär

Vad har hänt sedan sist? Jo, en hel del har hänt. Jag har fått lägenhet i Umeå, jag har sökt in till skolan i Vännäs igen och min pappa har fyllt 60 år och därmed haft jättepartaj. Det var roligt, och bekräftelsenarkomanen inom mig som vilat ett bra tag, blev typ två meter lång och glad. Jag var ut samma kväll med min kusin Lars, vi har aldrig varit ut tillsammans, kanske är självklart då han bor på Lidingö och jag i Kiruna. Men vi har typ lovat varandra att ses snart igen, att jag ska komma ner dit med Emil och göra stan osäker, skitbra alltså!

Och jag träffade min gamla fling, sommaren 07-flingen, han som döpte en renkalv efter mig. Det var fint att ses, och jag åkte taxi till honom. Han har flyttat sedan sist, och nu bor han i en vindsvåning med runda fönster i sovrummet, fönster med utsikten mot fjällen, jag dör! Men jag tror det räcker så, som jag sagt till Koffe, och till Anja, så just nu behöver jag inte någon. Jag ska koncentrera mig på studier och annat. Det kommer bli bra, det blir faktiskt bra tillslut...